Nu är Gräv 08 över och jag har kommit på en hel del saker om mig själv, om journalistik och andra. Helgen var givande, jag har suttit som fastklistrad på intressanta seminarier varav de fyra mest givande utan inbördes ranking var:
- Bratt som avslöjade både IB och ministrarnas bordellbesök (se nedan)
- Maud Beelman från Dallas Morning Star som berättade om deras nya grepp för att få samhället förstå hur viktig bra journalistik är - bl a kör de med reklamkampanjer för sina gräv (med stora bilder på journalister!) samt artiklar med alla fotnoter till källor som man kan sedan kolla på nättidningen. Briljant - kvalitetssäkring!
- Debatten med Cecilia Chiló Stegö, Paul Ronge och Jan Mossander om journalistik, politik och pr-byråer som ger medireråd. Mycket intressant. Förmodligen hade minister Chiló Stegö klarat sig längre än åtta dagar som kulturminister om hon gjort som hon själv ville och inte lyssnat på medierådgivare. Anledningen till att hon inte betalat tv-licensen är att "vi tjejer i unga moderater i min ungdom var inte så kaxiga och modiga, vi gick i plisserade kjolar och när vi skulle mopsa upp oss var det enda vi vågade göra att strunta i tv-licensen"!
- Ann-Nina Finne från International Media Support som berättar om hur denna danska NGO utbildar grävare i arabvärlden med stöd från Danska folketinget och utrikesministerium. Mycket intressant - gräv i Syrien!
På fredagskvällen pratade jag sedan en del med Chiló och hon verkar vara en verkligen trevlig person. Synd att hon inte kunde vara kulturminister. Men hon kan ju göra en Mona Sahlin och komma tillbaka. En annan som syntes i hotellobbyn var Robert Aschberg och han är verkligen precis som i tv-rutan. Han berättade förresten om sina finska rötter (en del finskt på mammas sida). Coolt.
En annan intressant människa som jag sprang på var Jan Söderqvist som skrivit Nätokraterna (med Alexander Bard). Den boken använde jag som lärobok när jag undervisade i medieämnen vid Medie- och musikhögskolan i Piteå redan år 2000, den var nog den första och enda vettiga analys av nätet som hade kommit på svenska. Söderqvist har också drabbats av bloggstormar och hade en bra analys av hur det blir tre vågor som man drabbas av; först själva (illvilliga) attacken som baserar sig på missförstånd eller felcitat där initierade skriver, sedan läser en yttre ring detta och börjar kommentera och reflektera - och det blir massor av ryktesspridning och felaktigheter av folk som inte är så initierade, och sedan kommer en tredje våg där alla andra läser det som den andra vågen skrev och börjar länka till det...Det var en himla bra analys av det som sker.
På lördagen passade jag på att under lunchtiden njuta av den fina bastun på taket av hotellet i Eriksberg med utsikt över kanalen. Det fanns även en badtunna ute på taket, men jag tyckte det var för kallt så jag var kvar i den inglasade bastun. Den var dock inte så varm, och man kunde inte slänga vatten på aggregators stenar. Efter mig kom det en tjej som satte sig i bastun och läste sin bok (!).
Igårkväll fikade jag i Göteborg med Mikaela (se på vänstersidan hennes blogg) och snackade Bryssel och pendlarliv. Hon är en tuffing som tagit sig fram mot alla odds. Jag gillar. Och på själva guldspadefesten hamnade jag vid samma bord med ett roligt gäng från Västerbotten (särskilt vegetarianen på 94 kg vars namn jag glömt) och på andra sidan hade jag mannen som vågar säga som det är: professor Dennis Töllborg (juridik). Underhållningen var bra och vi skrattade så vi skrek, men guldspadetillställningen blev tidvis märklig - t ex var det fyra nominerade bidrag i tv-serien och ALLA var från Uppdrag granskning och ALLA var gjorda av män...
Det roliga var att Kyrkans tidning vann i en av tidningsklasserna med sina gräv om kyrkans miljonrullningar.
På söndagen skulle Trond Sefastsson från TV4 berätta sin version av vad som hänt med mutor och förundersökningar mot honom. Han lyckades inte få sympatier på sin sidan då han påstod att journalister över allt betalade svarta pengar för att få grävintervjuer eller info. Man blir inte populär av att säga sådant - och jag måste säga att jag har aldrig hört talas om att någon skulle arbeta så.
Trots att jag kände mig tidvis som katt bland hermelinerna så var det upplyftande och upplysande vara på seminariet. Men jag kände samtidigt att nu har jag lagt det där livet bakom mig och ska härefter se mig mer som en skribent. Jag trivs mycket bra som informatör på mitt jobb - och skulle inte vilja jobba med en stressig grävredaktion. Däremot skriver jag gärna böcker i min egen takt.
På söndagen åkte jag hem. När jag skulle kliva på 16:s buss med allt pick och pack för att hinna med tåget hade inte jag alls kontanter kvar i plånkan. Pinsamt. Men då var Alice Åström (vänsterpartiets riksdagskvinna) på samma hållplats (hon hade också varit på Gräv) och lånade mig en tjuga. TACK! Vi kom överens att jag ger den sedan vidare till någon hemlös.
Har ni tänkt att Gräv -sidan heter som länk www.fgj.se/grav - lite märkligt.
