Jag fattar att lagen säger att om man är sjuk ska man inte dömas. (Även om jag kan helt filosofiskt inte fatta varför - brott är brott och fattar man t ex efteråt vad man har gjort kan man ju möta dessa känslor). Sedan säger lagen att Rödeby-pappan har varit sjuk när han sköt en pojke till döds och skadade en.
Men alla som mördar är väl sjuka just under mordögonblicket i den bemärkelsen att man är inte vid sina normala sinnen och känner saker som man inte känner annars? Vi har inbyggt i oss stopp att skada oss själva eller andra. Neurologiskt har detta lösts av naturen/Gud genom att vi har ont. Det är inte ok för arten att skada sig själv eller andra individer och när man blir skadad får man ont - det är tecken på att ta bort handen från den heta spisen. Så om man skadar sig själv eller mördar någon annan är det utan tvekan inte en helt frisk handling. Eller en ond handling om vi vill så - såsom Göran Skytte skriver idag på SVD. Jag håller med honom och har länge efterlyst snack både om ondskan och djävulen. Det är väl intressant by the way att ond och ondska är samma ord i svenskan - att ha ont!
Så vad vi har här är en enig juristkår som anser att vi har bra lagar i samhället. Men lagarna är inte självändamål utan ska hjälpa ett samhälle att organisera sig. När det gäller Sveriges mordlagar funkar det illa; folk frikänns, det laboreras med sjukdomsbegrepp utan någon som helst logik och slutligen preskriberas morden som inte är lösta på 25 år som är en jättekort tid. Och vi är landet med ofantligt många handvapen bland privatpersoner. Med utländska ögon är det utan tvekan så att man söker sig till Sverige för att mörda någon - det händer ju inget i fall man skulle bli dömd. Jämför den svenska kvinnan i Kalifornien som var med när hennes pojkvän dödade en polis. Hon har väl suttit inne nu 30 år och är dömd på livstid. För att hon var med.
Man kan faktiskt se detta så att svenska liv är värda bara en bråkdel jämfört med liv utomlands om man ska bedöma utifrån hur man dömer dem som tar andras liv. Och man ser heller inte de enskilda privata liven som de är - i Engla -begravning dillas det om "alla andra" och hur man inte kan ha "privata sorg" i tv (när allt det andra privata går bra, från förlossningar till sex) och hur detta skulle öppna för "andra" att få tv till "sina begravningar". Sluta uppfostra och demokratisera och jämställhetsintegrera för en stund och ta bara in Englas minne. Det är helt ok att visa begravningen på tv. Jag tror för min del att det är nog bara det kristna som stör kritikerna mer än att det är Engla. Ponera att detta skulle varit buddistisk eller muslimsk begravning - integrationsjubel hade inte tagit slut på kultursidorna!
Så precis som Skytte visar handlar det hela om kristendomen - vi försöker att ha ett gott samhälle utan Gud.
