Mamma hittade tio år sedan i samband med en renovering i Åbo på Handelsläroverket en helt underbar PR-lärobok från Finland anno 1938. Den är tvåspråkig (!) och tar upp "reklam och propaganda". Hon räddade den från sopcontainern och gav till mig. Bilderna i boken är härliga gamla reklambilder, men lärdomar är i princip desamma som idag: "Den politiska propagandan draperar sig gärna i 'upplysningens' mantel, men alla initierade torde ha tämligen klart för sig, att något helt annat än objektiv upplysningsverksamhet är dess verkliga program. Anledningen därtill ligger i elementära, av erfarenehten överallt bekräftade psykologiska fakta. Krigspropagandan visade sig effektiv i direkt proportion till sin hänsynlöshet. De fräckaste lögnerna om motparten voro de verksammaste".
Och här är sammanfattning av råden som används flitigt än idag även om de inte kallas för propaganda:
1) Genom att kalla folk vid otrevliga namn och demonisera skapas en uppfattning om någon utan att granska faktagrunden. Fingerpointing fungerar när den grundas på hat eller rädsla. (Jmfr "rättshaverist" eller "terrorist", "trädkramare", bodströmsamhälle" , "fiende av demokrati" osv.
2) Generaliseringar sker enligt Erva-Latvala genom att propagandamakaren vädjar till det goda inom oss alla. Genom att använda begrepp som "sanning, frihet, ära, rättvisa, solidaritet, integritet, utveckling, grundlag" och så vidare vädjar man till dessa höga ideal och skapar en identifikation med de handlingar och mål som skall försvaras. "Om du inte är med oss, är du mot oss" betyder att ingen ska granska grunderna av grupperingarna.
3) Växling är enligt läroboken en propagandametod som får oss att förväxla det vi tror på med det som propagandamakaren vill göra. Detta sker genom att få en auktoritet som vi tror på att ställa sig bakom propagandamakarens mål. Otaliga exempel finns inom poltikområden som vill liberalisera allehanda skadliga beteenden, och lyfter "individens frihet" som syfte, som t ex rökningen.
4) Expertuttalanden och påståenden är vanliga propagandaknep. På tv-stationer gäller det att välja noga vilka som får vara med och kommentera. Detta är också vanligt i reklam, "enligt den och den forskningen har produkten X bästa egenskaper..." Inom blogg- och wikisfären är dock vem som helst numera en expert i vad som helst, så denna metod lär minska i betydelse.
5) Den vanliga medborgaren, mannen på gatan, är ett sätt att få oss identifiera med åsikter. Denna ovetenskapliga metod är mycket vanlig inom journalistik, och betraktas av många journalister som helt pålitlig mått av vad den allmänna opinionen anser. ill korta och tillrättalagda frågor svarar folk som propagandamakaren vill och sedan kablas det ut.
6) Förvirringen är propaganda i den renaste formen. Erva-Latvala beskriver hur man gör det:
"Propagandamakaren ändrar fakta för att få stöd för sin åsikt. Han blandar sanningar till lögner och lögner till sanningar. Han går runt sanningen och undviker huvudsaken genom att fokusera på en bisak. Han kan låta bli kommentera fakta eller ge falska påståenden. Han kan skapa nya konflikter för att leda bort uppmärksamheten från den egentliga."
Vi ses i Almedalen!
