Jag är grymt stolt över konceptet BlekingE22 som vi skapade ett år sedan och utformningen av filmerna och inte minst grafiken från Helsinkifrostbites AB i Ystad
lördag 24 mars 2012
Google och de asociala medierna - follow the money!
Såg precis Johan Ripås program på SVT Dokument inifrån, kallad "Du är googlad". Den problematiserar det faktum att privata personer kan bli offentlig villebråd på grund av att illasinnade människor lägger ut saker på webben, som sedan Google cementerar inom sökmotoroptimeringen. Och vårt naiva samhälle använder sedan Google som faktabas, och när människor söker jobb googlar t ex HR-cheferna de sökande. De kunde ju lika gärna gå på Stureplan klockan 02.00 på lördagsnatten och fråga fylleristerna där vad det anser om en person de aldrig träffat. Otroligt sätt att skaffa sig en åsikt om någon, kan man tycka. Men så gör folk idag.
Sedan satt Googles PR-chef Peter Barron och bedyrade att Google inte skapar innehåll - "we do not create content" - utan bara länkar till andras innehåll. Och enligt honom är det bara att hämta en "court order" -
d v s domstolsbeslut på att innehållet som förtalar dig är olalgit - så tar Google bort det. Och konsulterna visar hur man själv ska ta ta över sin digitala identitet, lätt som en plätt - skapa bara många egna hemsidor och platser på nätet och länka aktivt mellan dem + till annan info. Visserligen ska du närvara på nätet aktivt hela tiden, och det tar ju aldrig slut, men det är ju tävlan om de tio första träffarna på Google - och ansvaret är ditt. Du måste rensa det som andra har gjort om dig, kanske utan att du känner till det. Hur kan man säga att bedömningarna görs utifrån "relevans" då??
Jag ifrågasatte redan 2008 hur Google räknar "relevans" för det är dels ett tyckande och dels baseras "rösterna på din sajt" på tekniska länkar som vem som helst kan sitta och skapa enkelt. 2009 skrev jag om det på Newsmill: Google och de asociala medierna. När jag drabbades av bloggstorm 2007 så visade det sig att en PR-konsult hade länkat negativa inlägg från sajter som han skapat i tusentals länkar till mitt namn. Förmodligen fick han betalt, annars är det inte normalt, framför allt då det tar så lång tid.
Sökmotoroptimeringen och Google lever på att människor lurar system och andra tror att det är genom relevansen i innehållet som synlighet skapas - som det var förr i tiden. Om man hade bra argument och deltog i debatt, så fick båda sidor turas om att svara varandra och läsare kunde värdera bådas argument - polemik kallades det. Idag skriver man ned motparter och gärna attackerar personen istället för argumenten - och ser till att skapa en flod av huliganism, som dränker alla andra röster. Demokrati? Nej. Debatt? Nej. Maktmissbruk? Ja. Särskilt om den andra parten inte kan tekniken bakom SEO.
Follow the money
Nu är det lite mer komplicerat än så. Inget av detta skulle rulla om inte någon tjänade pengar på ditt namn någonstans. Din digitala identitet är råvara i en ny klick- och länkekonomi, där sajter med mycket trafik drar till sig annonspengar. Och mycket trafik till sin sajt kan man generera med att skriva "sött och fett" som forskaren Mattias Klang i programmet så träffande förklarade. Skvaller, förtal och en hemlig titt in i andra människors hemligheter och privata sfärer kittlar oss läsare. Det är samma mekanismer som med skvallerblaskornas rubriksättning och löpsedlar - ju snaskigare desto mer säljer det. Så är vi funtade, och det tar man fasta på och gör pengar på.
Därtill glömde Google-mannen säga att de rika kan köpa bort träffar eller köpa träffar på Google. Har för mig att t ex en bankdirektör som gjorde bort sig i morgonsoffan och fick en bloggstorm efter sig kunde för ungefär en miljon kronor rensa bort allt från nätet. Det berättade en SEO-expert för mig några år sedan. Dessutom så Google tjenar pengar på annonser som dyker upp vid ditt namn (Googleads) och ju fler gånger annonserna visas desto mer får de pengar. Och det är mycket pengar de tjänar, det vet vi ju.
Slutligen finns konsulterna som dels jobbar på beställning och kan smutsa ned någons namn som ett uppdrag från en kund. Det kan vara konkurrent, det kan vara hämnd, det kan vara politiska syften bakom. Och andra konsulter - eller kanske samma ibland - tar sedan betalt för att städa identiteterna på Google. Det är faktiskt en genial affärside: sprid skvaller, länka på heltid kors och tvärs, och SEO-optimera; för att sedan erbjuda de drabbade städhjälp. Det är digitala klottrare helt enkelt som sedan vet hur man får bort klottret. Och tro mig, de används flitigt - "reputation management" är ett stort område inom PR och kommunikation idag.
Självklart kan man försöka lära sig att förvalta sin digitala identitet. Om man inte ha barn, jobb, och annat att sköta förstås. För det är ett heltidsjobb som få har tid med. Det finns dock mycket man kan göra, såsom det visades i programmet eller som man kan lära sig t ex här på denna utmärkta SEO-sajt.
Men journalisterna måste också komma ihåg regeln 1A från journalisthögskolan: fråga alltid "vem tjänar på detta". Då kanske visar det sig att det finns helt andra krafter bakom vissa "arga medborgare" eller "indignerade människor" som rasar på nätet.
Hudlöshet skadar
Och vi måste börja diskutera det här med att andra tar över ditt liv och bestämmer när du ska berätta - om du ska berätta - om dina personliga och kanske såriga erfarenheter. Jag håller inte alls med att alla ska ha tillgång till alla hemligheter. Människor har hud, man mår inte bra av att vara hudlös. Psykologerna borde diskutera mer det faktum att integritet och intimitet börjar bli bristvara i vårt samhälle. Filosofer och sociologer kunde också säga något klokt om hur den nästa generationen blir, om den ska alltid och hela tiden försöka betrakta sig själv utifrån och med andras ögon. Vi vet att att till exempel ätstörningar uppstår på grund av att barn lärs vara kroppskritiska tidigt, och betrakta sig hela tiden med andras ögon - hur man ser ut. Då har man svårt att "glömma bort sig själv" och gå in i ett existerande tillstånd, ett flow där man bara är. Ska vi verkligen uppfostra våra barn att hela tiden betrakta sig själva utifrån och tänka på hur ens Google-identitet ser ut? Är det friskt?
Vi som har blivit drabbade av bloggstormar och näthat vet hur det som man läser på nätet går rakt in i hjärnan och blir där en röst som man hör, och försöker att bemöta, utan att kunna, då dygnets timmar räcker inte till och antalet inlägg bara ökar för varje svar man hinner skriva. Och ingen läser dem ändå. Det var otroligt starkt av Tina Ax (och hennes dotter) att visa vad som hänt dem - och skakande.
Att få utlagt sin cancer på nätet på detta sätt, det är inte etiskt okej. Den som gjort så borde få ta ansvar för skada och kränkning. Men ansvar är bristvara inom SEO - alla bara säger ifrån och tjänar pengar på Tinas cancer och andras tragedier. Men i den verkliga världen där människor fungerar i ett socialt sammanhang är det inte så att allt ska göras bara för att det är tekniskt möjligt att göras. Eller att allt är ok om det inte är uttryckligen förbjudet i lag.
"offentliga personer"
Vem har rätten att bestämma vem som är offentlig person. Google? Om jag skriver lögner om dig och det blir 80 000 länkar på Google, är du då offentlig person? Är alla tjänstemän offentliga personer? Eller alla fritidspolitiker? Eller SEO-konsulter som uttalar sig på tv och twittrar? Är alla på FB offentliga? Eller alla som twittrar? Är man offentlig bara för att man syns? Eller ska man ha en åsikt och vilja att påverka? Är offentlighet samma sak som att ha makt? Makt över sitt liv? Alla dessa frågor kräver svar och en analys innan vi kan slentrianmässigt slänga oss med begrepp som "offentlig person".
Att vara offentlig person betyder dessutom inte per automatik att andra får ljuga om honom/henne. Pressombudsmannen är ett exempel på självsanering som finns inom journalistiken och tryckpressen. Men för nätet finns det inte någon NÄTOMBUDSMAN - även om det hade kanske hjälpt.
Nätombudsman och nätdomstolar / nätåklagare behövs
Vad vi behöver snabbt nu är ett juridiskt system som kan leverera de där "court orders" till Barren som Google kräver. Varför inte starta nätdomstolar på nätet, nätåklagare kunde vara online och utreda snabbt vad som är förtal och vad som inte är - utifrån PUL - och därefter kunde man få ett beslut som man kunde snabbt skicka till Google. Även sajter, domännamn och IP -namn skulle man kunna döma, så vi slipper tramset med anonyma sajter - så länge man kan bara stänga inlägg som kränker behöver vi ju inte diskutera ägarna bakom. First things first. Det är bara blockera en sajt via t ex datainspektionen i fall de fortsätter att förtala eller vägrar att ta bort förtal som domstol dömt.
Hur svårt kan det vara?
Sedan satt Googles PR-chef Peter Barron och bedyrade att Google inte skapar innehåll - "we do not create content" - utan bara länkar till andras innehåll. Och enligt honom är det bara att hämta en "court order" -
d v s domstolsbeslut på att innehållet som förtalar dig är olalgit - så tar Google bort det. Och konsulterna visar hur man själv ska ta ta över sin digitala identitet, lätt som en plätt - skapa bara många egna hemsidor och platser på nätet och länka aktivt mellan dem + till annan info. Visserligen ska du närvara på nätet aktivt hela tiden, och det tar ju aldrig slut, men det är ju tävlan om de tio första träffarna på Google - och ansvaret är ditt. Du måste rensa det som andra har gjort om dig, kanske utan att du känner till det. Hur kan man säga att bedömningarna görs utifrån "relevans" då??
Jag ifrågasatte redan 2008 hur Google räknar "relevans" för det är dels ett tyckande och dels baseras "rösterna på din sajt" på tekniska länkar som vem som helst kan sitta och skapa enkelt. 2009 skrev jag om det på Newsmill: Google och de asociala medierna. När jag drabbades av bloggstorm 2007 så visade det sig att en PR-konsult hade länkat negativa inlägg från sajter som han skapat i tusentals länkar till mitt namn. Förmodligen fick han betalt, annars är det inte normalt, framför allt då det tar så lång tid.
Sökmotoroptimeringen och Google lever på att människor lurar system och andra tror att det är genom relevansen i innehållet som synlighet skapas - som det var förr i tiden. Om man hade bra argument och deltog i debatt, så fick båda sidor turas om att svara varandra och läsare kunde värdera bådas argument - polemik kallades det. Idag skriver man ned motparter och gärna attackerar personen istället för argumenten - och ser till att skapa en flod av huliganism, som dränker alla andra röster. Demokrati? Nej. Debatt? Nej. Maktmissbruk? Ja. Särskilt om den andra parten inte kan tekniken bakom SEO.
Follow the money
Nu är det lite mer komplicerat än så. Inget av detta skulle rulla om inte någon tjänade pengar på ditt namn någonstans. Din digitala identitet är råvara i en ny klick- och länkekonomi, där sajter med mycket trafik drar till sig annonspengar. Och mycket trafik till sin sajt kan man generera med att skriva "sött och fett" som forskaren Mattias Klang i programmet så träffande förklarade. Skvaller, förtal och en hemlig titt in i andra människors hemligheter och privata sfärer kittlar oss läsare. Det är samma mekanismer som med skvallerblaskornas rubriksättning och löpsedlar - ju snaskigare desto mer säljer det. Så är vi funtade, och det tar man fasta på och gör pengar på.
Därtill glömde Google-mannen säga att de rika kan köpa bort träffar eller köpa träffar på Google. Har för mig att t ex en bankdirektör som gjorde bort sig i morgonsoffan och fick en bloggstorm efter sig kunde för ungefär en miljon kronor rensa bort allt från nätet. Det berättade en SEO-expert för mig några år sedan. Dessutom så Google tjenar pengar på annonser som dyker upp vid ditt namn (Googleads) och ju fler gånger annonserna visas desto mer får de pengar. Och det är mycket pengar de tjänar, det vet vi ju.
Slutligen finns konsulterna som dels jobbar på beställning och kan smutsa ned någons namn som ett uppdrag från en kund. Det kan vara konkurrent, det kan vara hämnd, det kan vara politiska syften bakom. Och andra konsulter - eller kanske samma ibland - tar sedan betalt för att städa identiteterna på Google. Det är faktiskt en genial affärside: sprid skvaller, länka på heltid kors och tvärs, och SEO-optimera; för att sedan erbjuda de drabbade städhjälp. Det är digitala klottrare helt enkelt som sedan vet hur man får bort klottret. Och tro mig, de används flitigt - "reputation management" är ett stort område inom PR och kommunikation idag.
Självklart kan man försöka lära sig att förvalta sin digitala identitet. Om man inte ha barn, jobb, och annat att sköta förstås. För det är ett heltidsjobb som få har tid med. Det finns dock mycket man kan göra, såsom det visades i programmet eller som man kan lära sig t ex här på denna utmärkta SEO-sajt.
Men journalisterna måste också komma ihåg regeln 1A från journalisthögskolan: fråga alltid "vem tjänar på detta". Då kanske visar det sig att det finns helt andra krafter bakom vissa "arga medborgare" eller "indignerade människor" som rasar på nätet.
Hudlöshet skadar
Och vi måste börja diskutera det här med att andra tar över ditt liv och bestämmer när du ska berätta - om du ska berätta - om dina personliga och kanske såriga erfarenheter. Jag håller inte alls med att alla ska ha tillgång till alla hemligheter. Människor har hud, man mår inte bra av att vara hudlös. Psykologerna borde diskutera mer det faktum att integritet och intimitet börjar bli bristvara i vårt samhälle. Filosofer och sociologer kunde också säga något klokt om hur den nästa generationen blir, om den ska alltid och hela tiden försöka betrakta sig själv utifrån och med andras ögon. Vi vet att att till exempel ätstörningar uppstår på grund av att barn lärs vara kroppskritiska tidigt, och betrakta sig hela tiden med andras ögon - hur man ser ut. Då har man svårt att "glömma bort sig själv" och gå in i ett existerande tillstånd, ett flow där man bara är. Ska vi verkligen uppfostra våra barn att hela tiden betrakta sig själva utifrån och tänka på hur ens Google-identitet ser ut? Är det friskt?
Vi som har blivit drabbade av bloggstormar och näthat vet hur det som man läser på nätet går rakt in i hjärnan och blir där en röst som man hör, och försöker att bemöta, utan att kunna, då dygnets timmar räcker inte till och antalet inlägg bara ökar för varje svar man hinner skriva. Och ingen läser dem ändå. Det var otroligt starkt av Tina Ax (och hennes dotter) att visa vad som hänt dem - och skakande.
Att få utlagt sin cancer på nätet på detta sätt, det är inte etiskt okej. Den som gjort så borde få ta ansvar för skada och kränkning. Men ansvar är bristvara inom SEO - alla bara säger ifrån och tjänar pengar på Tinas cancer och andras tragedier. Men i den verkliga världen där människor fungerar i ett socialt sammanhang är det inte så att allt ska göras bara för att det är tekniskt möjligt att göras. Eller att allt är ok om det inte är uttryckligen förbjudet i lag.
"offentliga personer"
Vem har rätten att bestämma vem som är offentlig person. Google? Om jag skriver lögner om dig och det blir 80 000 länkar på Google, är du då offentlig person? Är alla tjänstemän offentliga personer? Eller alla fritidspolitiker? Eller SEO-konsulter som uttalar sig på tv och twittrar? Är alla på FB offentliga? Eller alla som twittrar? Är man offentlig bara för att man syns? Eller ska man ha en åsikt och vilja att påverka? Är offentlighet samma sak som att ha makt? Makt över sitt liv? Alla dessa frågor kräver svar och en analys innan vi kan slentrianmässigt slänga oss med begrepp som "offentlig person".
Att vara offentlig person betyder dessutom inte per automatik att andra får ljuga om honom/henne. Pressombudsmannen är ett exempel på självsanering som finns inom journalistiken och tryckpressen. Men för nätet finns det inte någon NÄTOMBUDSMAN - även om det hade kanske hjälpt.
Nätombudsman och nätdomstolar / nätåklagare behövs
Vad vi behöver snabbt nu är ett juridiskt system som kan leverera de där "court orders" till Barren som Google kräver. Varför inte starta nätdomstolar på nätet, nätåklagare kunde vara online och utreda snabbt vad som är förtal och vad som inte är - utifrån PUL - och därefter kunde man få ett beslut som man kunde snabbt skicka till Google. Även sajter, domännamn och IP -namn skulle man kunna döma, så vi slipper tramset med anonyma sajter - så länge man kan bara stänga inlägg som kränker behöver vi ju inte diskutera ägarna bakom. First things first. Det är bara blockera en sajt via t ex datainspektionen i fall de fortsätter att förtala eller vägrar att ta bort förtal som domstol dömt.
Hur svårt kan det vara?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)