Jag fick nöjet att lyssna på Tore Forsberg för första gången på en av Militärhistoriska bokklubbens tillställningar 2006. Samma år läste jag Tores mycket bra bok Spioner som spionerar spioner som är som en lärobok i hur underrättelse och kontraspionage har fungerat i Sverige under 100 år. Senare fick jag träffa honom i samband med att vi pratade om Stella Polaris och han hade lovat mig att även läsa mitt manus. I förrgår dog Tore Forsberg. Sverige ska vara tacksam över att han som pensionär började anteckna Säpos och underrättelseverksamhetens historia - och dokumentera det. Utan Tore skulle förståelsen för denna verksamhet vara mycket mindre bl a hos beslutsfattare. Forsberg gav mycket inspiration och var mycket stödjande för att även andra skulle företa sig att forska i historien och jag är evigt tacksam för det. Utan hans stöd hade det varit mycket svårare att våga sig att skriva om Sveriges och Finlands signalspanare 1944 - när man är född 1963 och inte gjort lumpen eller någonsin varit direkt intresserad av kriget - än mindre en del av underrättelseorganisationer, med mera. Men Tore såg ett värde i att skriva om detta med "fräscha ögon" och jag lovar att försöka skriva en så bra bok som möjligt. Sista gången jag träffade honom var på en föreläsning om lettiska underrättelserörelsen som historiker höll på Armémuseum i höstas. Vi hade mycket roligt och fnittrade en hel del när vi lyssnade och sedan minglade runt.
lördag 23 augusti 2008
Tore Forsberg in memoriam
Jag fick nöjet att lyssna på Tore Forsberg för första gången på en av Militärhistoriska bokklubbens tillställningar 2006. Samma år läste jag Tores mycket bra bok Spioner som spionerar spioner som är som en lärobok i hur underrättelse och kontraspionage har fungerat i Sverige under 100 år. Senare fick jag träffa honom i samband med att vi pratade om Stella Polaris och han hade lovat mig att även läsa mitt manus. I förrgår dog Tore Forsberg. Sverige ska vara tacksam över att han som pensionär började anteckna Säpos och underrättelseverksamhetens historia - och dokumentera det. Utan Tore skulle förståelsen för denna verksamhet vara mycket mindre bl a hos beslutsfattare. Forsberg gav mycket inspiration och var mycket stödjande för att även andra skulle företa sig att forska i historien och jag är evigt tacksam för det. Utan hans stöd hade det varit mycket svårare att våga sig att skriva om Sveriges och Finlands signalspanare 1944 - när man är född 1963 och inte gjort lumpen eller någonsin varit direkt intresserad av kriget - än mindre en del av underrättelseorganisationer, med mera. Men Tore såg ett värde i att skriva om detta med "fräscha ögon" och jag lovar att försöka skriva en så bra bok som möjligt. Sista gången jag träffade honom var på en föreläsning om lettiska underrättelserörelsen som historiker höll på Armémuseum i höstas. Vi hade mycket roligt och fnittrade en hel del när vi lyssnade och sedan minglade runt.
