Jag har under senaste dagarna läst tre texter som alla på sitt sätt är lovsånger för vanligheten. Men de kommer från olika håll. Månne är det dags att skåla för den vanliga medborgaren!
Här skriver Marcus Birro om det, och här är det Göran Hägglund från KD, och slutligen en intressant betraktelse av Linus Fremin.
