Här är min text som jag skrev under förra EU-ordförandeskap efter att mina studenter kontaktat mig från Göteborgskravallerna helt skräckslagna och undrade om inte jag kunde förmedla den verkliga bilden ut till medier. Det var förstås att önska för mycket, någon sådan makt har inte jag, men jag skrev i alla fall ihop för Ny Tid alla vittnesskildringar som jag fick tag i. Texten blev mycket uppskattad.
Som en liten anekdot: Jag minns att jag var faktiskt på finska publicistklubbens sommarseminarium i Hangö då och en viss Dan Josefsson var där som huvudtalare, och vi åkte sedan tåg hem. Jag minns också att jag pratade med honom om svårigheterna i att vara en småbarnsmamma och freelancejournalist och han var mycket bestämd på att relationer var inget man kan satsa på om man vill satsa på yrket. Tänka sig att han ändrat sig 180 grader sedan dess. När vi åkt till Helsingfors missade jag mitt plan och tog in på hotellet. Där såg jag på tv - och fick se rapporten om skjutningen (polis sköt skarpt på en demonstrant)! Jag blev helt chockad faktiskt. Senare engagerade jag Dan att gästföreläsa på min vid kurs vid Luleå tekniska universitet / Piteå Musikhögskola.
Finlands dåvarande utrikesminister Tuomioja bloggade om detta och skrev att om allt detta stämmer måste Sverige förklara sig.
