Linda Skugge ger bra råd till alla unga kvinnor som har prestationsångest.
Här kommer även några tankar från mig:
IBLAND ÄR DET 200 BITAR I LIVSPUSSLET OCH IBLAND 2000...
Linda har helt rätt här och det är mycket provocerande för alla mammor som kämpar därute om inkomst, jobb och överlevnad att läsa om Stureplansprincessor med "ångest" och "stress". Jag har många gånger påpekat att en av de vanligaste formerna av familj i Sverige har länge varit ensamstående mammor med barn, men de syns inte i politiken eller offentigheten (dock i bloggvärlden, hurra!) för de hinner ju inte delta i något annat för familjen kräver det.
Om Ebbas livspussel är 200 bitar om dagen så har de ensamstående mammorna
1000-bitarspussel varje dag. Det är skillnaden.
Men samtidigt ska man inte förringa Ebbas stress. Både barn och vuxna klarar mycket
stress om man har ordning och struktur i vardagen - som du har fixat Linda och även
blivit en fantastisk förebild för med matplanering, pilates osv. Men det är det här luddiga, suddiga, ostrukturerade, "du väljer själv vad du vill göra och hur du vill göra" som skapar stress. Framför allt blir det ju ditt eget fel om du väljer fel (gymnasieprogram, alias, utbildning, partner, jobb...). Vår epok ser livet som pusslet som pussel som du både ska pussla ihop men dessutom måla bilden själv. Det skapar stress.
Ett sätt att hantera stress är att göra allt tvärtom, bakåfram, och i fel ordning. Tro mig, det har jag gjort. Och nu när jag är 45 frågar folk runt omkring mig hur jag kunde göra så mycket, hur jag hinner, hur jag behållit lugnet och hälsan... Mitt svar är att jag har aldrig brytt mig om vad andra har tyckt och att jag gjort det man vill göra själv och sedan fokuserat. Det går. Dessutom har jag gjort bort mig några gånger så rejält att det finns liksom inget annat man är rädd för längre :-) Lustigt nog belönar livet en också - de värsta nitarna man gått på har visat sig vara de bästa lektionerna inför det man är idag. Och de värsta idioterna som sårat och skadat en har ju faktiskt varit kraften som fick en att gå vidare och hitta något mycket bättre sen!
Några andra tips är att inte se andra som "nyttiga i framtiden" utan man ska ha vänner för att ha vänner. Och man ska boka tid för att hinna träffa dem. Ibland måste man boka tid att ha det mysigt med maken också, annars skjuts det viktaste bara upp hela tiden. Man ska våga be om hjälp av andra, och man ska äta väl och sova sina åtta timmar.
Och det kanske viktigaste av allt:
Gör en sak färdig istället för att pilla med många ofärdiga saker samtidigt. Gäller såväl husrenovering, skrivande eller att hjälpa ett barn med läxor. Att vara närvarande i det man gör och få fram resultat ger styrka och glädje, och då kan inga sura kommentarer från en dum chef såra en. Detta tror jag lär man sig som flerbarnsmorsa automatiskt, medan Ebbor har mycket svårare med detta. För mina vänner som är singlar och deppiga brukar jag rekommendera att skaffa en hund - den ger struktur i livet. Man måste gå upp och ut med hunden = måste klä på sig. Man måste ta hand om någon annan, och då får man ordning på sitt eget liv också.
Den viktigaste lärdomen vi kan lära våra barn är faktiskt att lyckan finns i vardagen, för vardagen finns här hela tiden - då lönar det sig att får ordning på vardagen, få struktur i den, skapa ett trevligt hem och se till att man trivs med sin vardag. Det där "plötsligt händer det" händer knappast - och när det väl har hänt så går det över också snabbt. Det är vardagen som är det viktigaste.
Här och nu.
Just nu. Här och nu.
