Sedan vi flyttade 2007 till Hjärup som ligger som en liten blindtarm utanför huvudorten Staffanstorp har cirka en ungdom/barn om året dött här i trafiken. Någon har hoppat framför tåget, en annan sugits in från perrongen.
Sträckan mellan Malmö och Lund är Sveriges i särklass mest trafikerade stycke av stambanan, där Öresundstågen, Pågatågen, SJ och godstrafiken trängs med tåg som swischar förbi cirka en gång var tredje minut under högtrafiktider. Ljudet är öronbedövande när tågen dundrar i full fart genom lilla Hjärup och skapar efter sig virvelvindar av gamla Metro-tidningar och löv som ligger på stationsperrongen. Folk håller för sina öron när tågen går förbi.
Men det värsta är att bara 100 meter söderut från stationen på vanliga lek- och cykelområden har man inte skyddat banan alls. Det är hur enkelt som helst för ungar att kliva över banan eller på banan, lägga mynt för att se vad som händer, gena till andra sidan, eller skojsabotera (något som kan bli en riktig olycka någon gång) - vilket har ju hänt när man t ex lagt gamla barnvagnar framför tågen för att se friktionen sedan.
Trots att man tagit upp detta gång efter annan med Banverket och Staffanstorp händer det ingenting. Däremot har 3G-masten fått ordentligt skydd. Vilket visar Staffanstorps prioritering: barnen struntar vi i - men teleoperatörer är viktiga.
