Jag har läst Risto Isomäkis Sarasvatin hiekkaa (Sarasvatis sand) som är en bok om miljöhot och framtid. Läs om boken här på svenska, även om den är skriven på finska (förlagen, här har ni en bra författare!). Boken fick mig att inse en sak om klimat och växthuseffekten:Det är inte så att polarisarna smälter lite i taget, utan isen smälter ovanpå och undertill. Om isar stora som nationer lossnar från bergsgrunden glider de i havet och skapar enorma megatsunamin. Samtidigt kan havsbotten skaka på grund av att metangas frigörs från grunden (som effekt av stigande temperatur) och skapa ytterligare tsunamin.
Våra kärnkraftsverk är inte byggda för att tåla tsunamin, och även de avstängda har kvar sitt bränsle - skulle en megatsunami svepa över kärnkraftsverken - då har vi mer än bara vatten och temperatur att oroa oss för.
Glädjande var att ALDE-gruppen i Europeiska parlamentet tog initiativet för en motion 2007 om att förstärka kärnkraftsverken så de tål även sådana här hot - den drevs av finska liberaler med nuvarande utrikesminister Alexander Stubb i täten. Sorgligt nog stoppades förslaget i kammaren av de konservativa.
