måndag 30 november 2009
Adventskalender
Tipsa mig gärna om en rolig adventskalender på nätet. Har sett en på Newsmill, och förra året följde jag Öresundsbrons kalender. Men nu vill jag något fräscht och roligt som gör de sista mörka dagarna lite ljusare.
söndag 29 november 2009
Första advent
Vi hade en jättetrevlig mottagning för första advent. Jag hade julpysslat uterummet till en kitchig jultält och glöggen var köpt från en lokal äppelmusteri med lokala kryddor. Fantastiskt gott tyckte alla och den vita glöggen tog slut i ett nafs. Jag som trodde att det skulle räcka hur länge som helst. Vi använde vår samovar för att hålla glöggen varm och hälla ut den. Sammanlagt fick 20 vuxna och 8 barn plats i huset och ingen grälade, grät eller hällde ut sitt glas. Finns det hjärterum så finns det stjärterum...
Dufvenkrooks hjortronglögg var också gott, men har hört från grannar att kakaoglöggen är vedervärdig.
Dufvenkrooks hjortronglögg var också gott, men har hört från grannar att kakaoglöggen är vedervärdig.
lördag 28 november 2009
Två år efter bloggstormen
När stormen drog igång två år sedan orkade få ens titta på vad som utlöste hela situationen - att jag var felciterad gång efter annan av anonyma bloggare. Jag hade ju slutat att delta i debatten men drogs in via gamla länkar som om jag var ännu aktiv. Läs här för första gången min version om vad som hände sedan.
Men hot är allvarliga saker och jag har aldrig medvetet hotat någon - särskilt inte till tystnad! Jag är ledsen att den anonyme bloggaren som skrev att jag hotade henne uppfattade det så. Något som hon själv sedan också insåg var en överreaktion. Jag tog för givet att hon skulle blogga vidare och knappast ens bli skakad av att jag ville veta hennes namn precis som hon kände till mitt namn. Tyvärr hann hon ringa till en bekant journalist som sedan spred samma rykte i en kolumn i tidningen utan att kontrollera fakta med mig. Men hon och jag löste alltså frågan mindre än två veckor efter händelsen, hon ringde mig och saken reddes ut. Varför fortsatte alla andra? Det är den där mekanismen som är skrämmande.
Mina f d kollegor på SR vittnar om hur de har fått SMS där man uppmanade att förtala mig. Det har skickats falska mejl i mitt namn och även i andras namn där de förtalat mig. (En redaktör ringde och varnade mig att han har inte skickat mejlen som gått ut från SR-adressen) Det öppnades trådar på olika communities där man skulle diskutera mig. När radion lyckades övertala mig att berätta om bloggstormen och när jag tackade ja bara om jag fick prata om näthat och hur ungdomar måste skyddas för det - då kom det massor av Granskningsnämndsanmälningar, många anonyma. Allt jag sade i programmet skrevs ut ordagrant och lades ut på nätet mindre än en timme efter programmet. Att folk orkar! Däremot skrevs det inte ett ord på webben när programmet befriades från alla anmälningar på Granskningsnämnden.
Min dåvarande arbetsgivare fick motta massor av mejl från människor som krävde att jag skulle sparkas från mitt jobb eftersom jag på "Länsstyrelsens informatör grävde fram integritetsskyddade uppgifter om medborgare". På Länsstyrelsen får man inte ens se vilket nummer de inkomna samtalen kommer! Och chefsjuristen skrev tålmodigt till alla att "Ni måste ha tagit fel på myndigheten, det är hos Skattemyndigheten man hanterar personuppgifter i Sverige"...
Vi löser inte olika ståndpunkter i viktiga frågor i samhället genom att en anonym mobb kräver offentliga offer - det är inte yttrandefrihet och demokratisk debatt. Och i en rättstat finns det faktiskt en princip om att man fått "sitta av sitt straff" och man faktiskt fri efter det oavsett om man är skyldig eller inte.
Men det blir man tydligen inte i Google-samhället - där du som inte känner mig har bestämt dig att med hjälp av sökmotorer ska du förgöra mig bara för att du vill och kan.
Jag ska också tillägga att bloggstormen bidrog effektivt till att föra bort fokus från sakfrågan som diskussionen handlade om in the first place. Lämpligt nog...
Jag inser att bara att jag tar upp frågan idag provocerar en del som har enligt mig fel bild av vad som har hänt. Jag är inte dum. Men jag vill lyfta frågan eftersom jag känner att Google cementerar så mycket skadliga fenomen på nätet och bidrar till att den riktiga samhällsdiskussionen sinar eftersom många vågar inte längre säga något om besvärliga eller obehagliga saker för rädslan för vad som fastnar evigt på nätet är stor.
Jag vill också visa till alla som säger att de skriver aldrig något på nätet och tror att de är skyddade, att det spelar ingen roll. Någon annan kan skriva om dig istället - och det blir lika illa.
Som f d konsumentjournalist anser jag jälvklart att medborgare ska granska kritiskt allt som staten, medier eller företagen gör och det är bra om man kan publicera sin ståndpunkt på webben för att föra fram förbättringar och påtala brister. Men det ska inte blandas ihop propaganda, medveten provokation, förtal och dolda agendor för att föra fram frågor genom att förgöra meningsmotståndare. Detta förekommer självklart i Sverige precis som i andra länder. Vi måste få mer kunskaper om detta "reputation management" -område.
Jag är också ett levande bevis på den analytiska bristen som finns i en bloggstorm. När allt hände hade jag en tre månaders vikariat på Länsstyrelsens infoavdelning, jag var politiskt oberoende och inte medlem i något parti, hade ingen redaktion bakom min rygg, inte medlem i någon förening eller facket - och drev överhuvudtaget inga frågor. Trots detta tillskrevs jag epitet som "en i eliten" eller "makten". Det skulle vara direkt komiskt om det inte var allvarligt i sig att bloggstormar gör så grundliga missar i sina bedömningar. Jag var lika mycket "en liten medborgare" som alla ni andra. Om jag lyckats få en position så är det tack vare att jag lärt mig språket och vill ta del av samhällsdebatten i Sverige. Det finns inga nätverk eller kontakter som fört fram mig i livet.
Jag hoppas att du kan ta till dig några ord från mig och tänka tanken att det finns alltid två sidor till en mynt. Mig veterligen har du - eller någon - aldrig frågat mig direkt vad som hände och då har du ju inte hela bilden. Du har nog skaffat din bild från massor av små fragment skrivna av anonyma som citerat varandra kors och tvärs och därmed förstärkt sin uppfattning dock utan att ta in all fakta. Och en gång för alla: jag har aldrig hotat någon och skulle någon eller någons fru tycka så borde de väl ha anmält det till polisen. Att påstå med syfte att skada någon utan grund är faktiskt förtal och det är också kriminaliserat.
För övrigt har den anonyme och jag hållit våra ord - det är väl för att vi är kvinnor och respekterar varandra trots allt. Om hon har förlåtit mig så borde väl ni andra också orka göra det. Jag önskar henne allt gott och hoppas att ni andra som rasat på nätet kan släppa taget. Jag önskar också alla som orkar jobba mot trafficking mycket kraft och energi, jag vet hur svårt det är och hade önskat att jag själv hade orkat fortsätta. Men priset med förtal, bloggstormar och mycket obehag för familjen, släkten, arbetsgivare och andra är för högt. Så jag har släppt frågorna och gått vidare som förhoppningsvis klokare människa.
Ha en bra första advent och låt oss alla föra fram "hellre fria än fälla" även på nätet.
Men hot är allvarliga saker och jag har aldrig medvetet hotat någon - särskilt inte till tystnad! Jag är ledsen att den anonyme bloggaren som skrev att jag hotade henne uppfattade det så. Något som hon själv sedan också insåg var en överreaktion. Jag tog för givet att hon skulle blogga vidare och knappast ens bli skakad av att jag ville veta hennes namn precis som hon kände till mitt namn. Tyvärr hann hon ringa till en bekant journalist som sedan spred samma rykte i en kolumn i tidningen utan att kontrollera fakta med mig. Men hon och jag löste alltså frågan mindre än två veckor efter händelsen, hon ringde mig och saken reddes ut. Varför fortsatte alla andra? Det är den där mekanismen som är skrämmande.
Mina f d kollegor på SR vittnar om hur de har fått SMS där man uppmanade att förtala mig. Det har skickats falska mejl i mitt namn och även i andras namn där de förtalat mig. (En redaktör ringde och varnade mig att han har inte skickat mejlen som gått ut från SR-adressen) Det öppnades trådar på olika communities där man skulle diskutera mig. När radion lyckades övertala mig att berätta om bloggstormen och när jag tackade ja bara om jag fick prata om näthat och hur ungdomar måste skyddas för det - då kom det massor av Granskningsnämndsanmälningar, många anonyma. Allt jag sade i programmet skrevs ut ordagrant och lades ut på nätet mindre än en timme efter programmet. Att folk orkar! Däremot skrevs det inte ett ord på webben när programmet befriades från alla anmälningar på Granskningsnämnden.
Min dåvarande arbetsgivare fick motta massor av mejl från människor som krävde att jag skulle sparkas från mitt jobb eftersom jag på "Länsstyrelsens informatör grävde fram integritetsskyddade uppgifter om medborgare". På Länsstyrelsen får man inte ens se vilket nummer de inkomna samtalen kommer! Och chefsjuristen skrev tålmodigt till alla att "Ni måste ha tagit fel på myndigheten, det är hos Skattemyndigheten man hanterar personuppgifter i Sverige"...
Vi löser inte olika ståndpunkter i viktiga frågor i samhället genom att en anonym mobb kräver offentliga offer - det är inte yttrandefrihet och demokratisk debatt. Och i en rättstat finns det faktiskt en princip om att man fått "sitta av sitt straff" och man faktiskt fri efter det oavsett om man är skyldig eller inte.
Men det blir man tydligen inte i Google-samhället - där du som inte känner mig har bestämt dig att med hjälp av sökmotorer ska du förgöra mig bara för att du vill och kan.
Jag ska också tillägga att bloggstormen bidrog effektivt till att föra bort fokus från sakfrågan som diskussionen handlade om in the first place. Lämpligt nog...
Jag inser att bara att jag tar upp frågan idag provocerar en del som har enligt mig fel bild av vad som har hänt. Jag är inte dum. Men jag vill lyfta frågan eftersom jag känner att Google cementerar så mycket skadliga fenomen på nätet och bidrar till att den riktiga samhällsdiskussionen sinar eftersom många vågar inte längre säga något om besvärliga eller obehagliga saker för rädslan för vad som fastnar evigt på nätet är stor.
Jag vill också visa till alla som säger att de skriver aldrig något på nätet och tror att de är skyddade, att det spelar ingen roll. Någon annan kan skriva om dig istället - och det blir lika illa.
Som f d konsumentjournalist anser jag jälvklart att medborgare ska granska kritiskt allt som staten, medier eller företagen gör och det är bra om man kan publicera sin ståndpunkt på webben för att föra fram förbättringar och påtala brister. Men det ska inte blandas ihop propaganda, medveten provokation, förtal och dolda agendor för att föra fram frågor genom att förgöra meningsmotståndare. Detta förekommer självklart i Sverige precis som i andra länder. Vi måste få mer kunskaper om detta "reputation management" -område.
Jag är också ett levande bevis på den analytiska bristen som finns i en bloggstorm. När allt hände hade jag en tre månaders vikariat på Länsstyrelsens infoavdelning, jag var politiskt oberoende och inte medlem i något parti, hade ingen redaktion bakom min rygg, inte medlem i någon förening eller facket - och drev överhuvudtaget inga frågor. Trots detta tillskrevs jag epitet som "en i eliten" eller "makten". Det skulle vara direkt komiskt om det inte var allvarligt i sig att bloggstormar gör så grundliga missar i sina bedömningar. Jag var lika mycket "en liten medborgare" som alla ni andra. Om jag lyckats få en position så är det tack vare att jag lärt mig språket och vill ta del av samhällsdebatten i Sverige. Det finns inga nätverk eller kontakter som fört fram mig i livet.
Jag hoppas att du kan ta till dig några ord från mig och tänka tanken att det finns alltid två sidor till en mynt. Mig veterligen har du - eller någon - aldrig frågat mig direkt vad som hände och då har du ju inte hela bilden. Du har nog skaffat din bild från massor av små fragment skrivna av anonyma som citerat varandra kors och tvärs och därmed förstärkt sin uppfattning dock utan att ta in all fakta. Och en gång för alla: jag har aldrig hotat någon och skulle någon eller någons fru tycka så borde de väl ha anmält det till polisen. Att påstå med syfte att skada någon utan grund är faktiskt förtal och det är också kriminaliserat.
För övrigt har den anonyme och jag hållit våra ord - det är väl för att vi är kvinnor och respekterar varandra trots allt. Om hon har förlåtit mig så borde väl ni andra också orka göra det. Jag önskar henne allt gott och hoppas att ni andra som rasat på nätet kan släppa taget. Jag önskar också alla som orkar jobba mot trafficking mycket kraft och energi, jag vet hur svårt det är och hade önskat att jag själv hade orkat fortsätta. Men priset med förtal, bloggstormar och mycket obehag för familjen, släkten, arbetsgivare och andra är för högt. Så jag har släppt frågorna och gått vidare som förhoppningsvis klokare människa.
Ha en bra första advent och låt oss alla föra fram "hellre fria än fälla" även på nätet.
fredag 27 november 2009
torsdag 26 november 2009
Heja ek dr docent Paula Liukkonen!
Det ska vara en finsk tant för att få tunga maktfrågor på tapeten. Paula har kämpat med detta i åratal, utan att ge sig - trängt sig allt djupare i hur man egentligen manovrerar duktiga yrkesmänniskor ut från universitetet, och kanske bränner deras rykte också på vägen - för att bädda för maktens män. Paula har räknat vad det kostar i hälsoproblem och pengar att dåliga chefer får förstöra arbetsplatser utan att någon bryr sig. Jag gör vågen för Paula, och säger att det finns många märkliga chefslösningar även i min närhet.
Läs mer om Paulas gärning här och
här.
Här är en artikel jag skrev om henne 2005.
Prefekten som har fått lida så mycket var Sikander Khan, som byggde upp en alldeles för lyckad företagsekonomiska institution vid Stockholms universitet och fick betala priset i form av olagligt avskedande, ryktet totalt förstört av oansvariga journalister och en förföljelse ut ur landet. Nu har han efter fyra år fått rätt mot Stockholms universitet vid Tingsrätten i Stockholm, men ingen skriver om det...
Läs mer om Paulas gärning här och
här.
Här är en artikel jag skrev om henne 2005.
Prefekten som har fått lida så mycket var Sikander Khan, som byggde upp en alldeles för lyckad företagsekonomiska institution vid Stockholms universitet och fick betala priset i form av olagligt avskedande, ryktet totalt förstört av oansvariga journalister och en förföljelse ut ur landet. Nu har han efter fyra år fått rätt mot Stockholms universitet vid Tingsrätten i Stockholm, men ingen skriver om det...
onsdag 25 november 2009
Detox goes on
Min tredje dag av detox är snart slut. Skönt, jag har fått jätteont i lederna och i ryggen. Hoppas det är slaggprodukterna som rinner ur mig och inget annat...jag väntar också med spänning den där känslan av att man blir pigg och glad! Could use some of it in the darkness of November.
söndag 22 november 2009
lördag 21 november 2009
tisdag 17 november 2009
Vansinnig pedagogik på Sydskånska gymnasiet i Ystad
Jag blir så frustrerad när jag läser om det vansinniga experimentet Språkvärlden i Ystad. Tydligen ska elever lägga sina scheman och lära sig själva, och lärare har inte ens rätt språkkompetens att undervisa! Det måste bli stopp på att experimentera med vår framtid - ungdomar som inte får rätt skolning och rätta möjligheter att ta examen kan ju inte skapa den framtid som vi alla hoppas. Vem ger rektorer rätten att experimentera? Björklund har rätt i att skolan måste förstatligas igen.
Några år sedan hade jag några medieelever från Sydskånska gymnasiet som praktikanter hos mig på Länsstyrelsen i Skåne. De gjorde en helt fantastisk film och sång om miljömålen och intervjuade landshövdingen i den. Begåvade, trevliga och kunniga var de. Jag kan inte förstå att man vill trixa med deras framtid. Har inte vi råd att ge barnen utbildning?
Om det stämmer som det står i läsarkommentarer att skolan försökt stänga ut politiker som velat prata om detta, om det är så att tystnade råder, så att Facebook blev enda utvägen för elever att få ut sitt budskap - om man kör över elever, lärare, föräldrar - då är det något som är fishy. Någon har en dold agenda. Bra att YA gräver i detta.
Några år sedan hade jag några medieelever från Sydskånska gymnasiet som praktikanter hos mig på Länsstyrelsen i Skåne. De gjorde en helt fantastisk film och sång om miljömålen och intervjuade landshövdingen i den. Begåvade, trevliga och kunniga var de. Jag kan inte förstå att man vill trixa med deras framtid. Har inte vi råd att ge barnen utbildning?
Om det stämmer som det står i läsarkommentarer att skolan försökt stänga ut politiker som velat prata om detta, om det är så att tystnade råder, så att Facebook blev enda utvägen för elever att få ut sitt budskap - om man kör över elever, lärare, föräldrar - då är det något som är fishy. Någon har en dold agenda. Bra att YA gräver i detta.
lördag 14 november 2009
Megatsunamin kan hota kärnkraftsverken som byggs på kust
Jag har läst Risto Isomäkis Sarasvatin hiekkaa (Sarasvatis sand) som är en bok om miljöhot och framtid. Läs om boken här på svenska, även om den är skriven på finska (förlagen, här har ni en bra författare!). Boken fick mig att inse en sak om klimat och växthuseffekten:Det är inte så att polarisarna smälter lite i taget, utan isen smälter ovanpå och undertill. Om isar stora som nationer lossnar från bergsgrunden glider de i havet och skapar enorma megatsunamin. Samtidigt kan havsbotten skaka på grund av att metangas frigörs från grunden (som effekt av stigande temperatur) och skapa ytterligare tsunamin.
Våra kärnkraftsverk är inte byggda för att tåla tsunamin, och även de avstängda har kvar sitt bränsle - skulle en megatsunami svepa över kärnkraftsverken - då har vi mer än bara vatten och temperatur att oroa oss för.
Glädjande var att ALDE-gruppen i Europeiska parlamentet tog initiativet för en motion 2007 om att förstärka kärnkraftsverken så de tål även sådana här hot - den drevs av finska liberaler med nuvarande utrikesminister Alexander Stubb i täten. Sorgligt nog stoppades förslaget i kammaren av de konservativa.
fredag 13 november 2009
Bloggportalen.se är skräp
Jag har under två år försökt få Bloggportalen.se att ta bort felaktig info om mig. Senast ikväll - mitt namn kopplas än idag till Helsinki-Stockholm, min blogg som jag raderade och som sedan kapades av okända antagonister som enligt sina utsagor skulle krossa mig. Efter två år redovisas bloggen som "min". Dessutom kommer inte den här bloggen upp - däremot har någon reggat utantvekan.se i mitt namn - men där finns inget. Trots det envisas bloggportalen med att visa adressen till den falska bloggen, men mina inlägg (tusen och en!) kommer inte fram.
Bloggportalen suger!
Bloggportalen suger!
1000 blogginlägg! Jag firar som tusan!
Har skrivit tusen inlägg i denna blogg. Hurra! Inviger det för delfiner!
Firar med att väcka alla er. Hjälp mig att rädda delfinerna Hur gör man? Jag är vansinnigt arg på dessa delfinmördare!
The COVE är en obehaglig dokumentärfilm som visar hur japaner slaktar delfiner helt i onödan. Man blir så ledsen. Låt oss stoppa detta!
Firar med att väcka alla er. Hjälp mig att rädda delfinerna Hur gör man? Jag är vansinnigt arg på dessa delfinmördare!
The COVE är en obehaglig dokumentärfilm som visar hur japaner slaktar delfiner helt i onödan. Man blir så ledsen. Låt oss stoppa detta!
Hållbart och kollbart - jag jobbar med CSR
Det här arbetar jag med till vardags. Det är superspännande. Miljöanalytiker Anna från Goodpoint och jag har skapat en tjänst som kollar vad företagen och organisationer gör inom miljö-, klimat- och CSR-arbete, samt hur de kommunicerar det. Sedan gör vi en kartläggning om vad som fungerar och vad som ska utvecklas.
måndag 9 november 2009
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)