Detta gör mig så förbannad. Att sjukvårdspersonal sitter i telefon och försöker att mota bort oroliga förädlrar med sjuka barn. Sjukvård är till för våra barn - vi betalar via skatteesedeln. Och är det så att barnkliniken inte har nog med personal eller piller då får man sparka några framtidsplanerare från staben, säga upp några IT-konsulter som inte får olika datasystem att tala med varandra i alla fall, eller rent av hoppa över nästa års kulturpris + middag.
Barnens hälsa måste alltid komma först. Och inte som här låta ett litet barn lida till döds. Det måste ju varje vuxen i sina sunda vätskor fatta. Här borde mer än knäpp på näsan svida - chefer som uppmanar vårdare att mota bort magsjuka barn har ju faktiskt också ett ansvar här.
Som förälder skulle jag ALDRIG förlita mig på främmande i telefon för att göra en bedömning huruvida läget är allvarligt om jag själv bedömer det som allvarligt. Och det har jag inte gjort heller. Senast när jag uppmanades stanna hemma och ge ungen en alvedon åkte vi till akuten. På morgonen hade jag en orolig läkare i telefonsvararen, hon hade läst journalerna och upptäckt att det var allvarligt och att sjukvårdaren hade gett oss fel råd: att stanna hemma.
Jag börjar faktiskt bli lite orolig för sjukvårdens tillstånd - och det är inte pengarna som saknas, Sverige har rika sjukhus. Det är organisationen, ansvaret, kompetensen och kommunikationen som brister - och att man satsar på maskiner men struntar i människor. Hög tid att ändra på detta - kanske rent av valfråga 2010?
