Tomma väntsalar och korridorer, ingen rusning direkt.
På den blågröna skylten talar man om det nya arbetssättet på akuten för att öka effktivitet och minska väntetiderna.
På den lilla skylten ombeds man att kontakta receptionen om man vill låna hörlurar och lyssna på radio. Flera sådana radiopunkter fanns. Receptionens svar: "Det finns ingen radio och har aldrig funnits.". Vi började undra om röntgenapparaten var på riktigt, den heller...Sitter i vårt uterum och ska deklarera, det är söndageftermiddag. Har tagit Citadon nu i två dygn mot att jag har smärtor på högra sidan vid bäckenbenet. Förmodligen fick jag en liten fraktur när jag drullade med vår gamla jättetunga cykel, som drar till höger, när jag skulle trampa hem i fredags. Jag slog till min sida i en trappa, när jag skulle komma upp på cykeln och dra igång. Det gjorde inte så ont. Cyklade hem, sov hela natten, nästa dag jobbade i trägården, bar vatten till plantorna, dammsög och levde vanligt. Kände av en "kramp" på sidan, och tänkte att det är från joga eller simning.
På kvällen helt plötsligt fick jag jätteont, och kände shocksymptomen, frös, blev illamående, hög puls, svettig. Maken körde mit till akuten 16.30. Och nu började äventyret:
1) Tant ett vid receptionen efter 50 minuters väntan: "Det är nog njurstenar, vi skriver in dig som "sexa"."
2) provtagningssyster och -bror en halvtimme senare; "Det är nog inte njurstenar, utan låter som ortopedisk problem, vi kollar det först (fraktur) - för smärtan tilltar inte, verkar inte heller som blindtarm."
3) tre timmars väntan - jag sitter och har ont - och slutligen stoppar tredje syrra och undrar när det är min tur. Det är väldigt tomt på akuten, inget tryck. "Oj, är du Altenstedt? Vi hittar inte dina prov...". Jag upplyste om var de togs. "Oj - då är de på andra enheten, jag hämtar dem...vi kallar dig snart in till doktorn."
4) Jag körs in till doktorn och väntar en halvtimme i rummet. Han kommer in, undersöker mig i sju minuter, tror att det kan vara fraktur. Röntgen. Får också två värktabletter.
5) Väntar ca 20 minuter till, sedan rullas jag i rullstol (sitter än, har inte fått ligga allas trots smärtor!) till Akutröntgen och dumpas utanför ("Dom jobbar till 20.00 och hinner ta in dig innan, klockan är nu fem över halv.") Jag väntar 40 minuter. Inget händer. Maken stoppar en syrra som säger - "Nej, akutröntgen har stängt, ni måste till femman, dom kallar på er, gå till väntrummet".
6) Väntar en timme till i väntrummet. Maken springer upp till "femman" i femte våningen. De har inte fått in uppgifter om mig där och visste inte att jag väntar. Får grönt att komma upp. Maken hämtar mig.
7) Väntar ca en halvtimme på femman - helt öde med många röntgenrum men inga patienter. Till slut kallas jag in och de tar bilderna, det tar en kvart.
8) Får åka ned till väntrummet och vänta för bilderna. Doktorn ska sedan kalla in mig.
9) Väntar till 22.30 men inget händer. Frågar en syrra till vem som ska titta på mina bilder. "Ingen aning, fråga på ortopeden." Jag rullar dit. Det är öde och tyst. Alla har gått hem, ortopedavdelningen är stängd. Maken hittar en annan läkare. Han kollar i datorn - inga bilder har kommit från "femman". Maken åker upp dit för att trycka på.
10) Bilderna finns i femman, men varken röntgenläkare har tittat på dem eller allmänläkare på akuten och innan dess kan inte jag få besked om något. Vi undrar hur långt in på natten det tar - kan ta en timma eller hela natten? - Ingen aning, säger kvinnan i receptionen. Sonen som hängt med hela kvällen blir trött och är hungrig.
11) Jag inser att jag kan bli sittande hela natten och om det inte är en fraktur så hamnar jag in i en ny rumba hos internmedicin. Det kan ta en vecka innan jag är färdigundersökt på Akutvården vid Lunds lasarett som är ett av landets främsta universitetssjukhus.
12) Jag åker hem vid 23.15 och bestämmer mig att äta mina gamla värkmedicin jag har kvar från en käkoperation fem år sedan tills jag kommer till vårdcentralen på måndag. De får sedan hämta in mina röntgen och titta om det är fraktur. För är den det, så går det ändå inte göra något - bara vila och vänta ut att det läker.
Det bör noteras att en Y.E. hade också gått hem när man ropade efter henne och en mor och dotter E.E. gick samtidigt med mig, dottern hade ont i knäet men mamman ansåg inte att det var vettigt att behöva sitta uppe en hel natt för att kolla det.
Vi får hoppas att lasarettet är bättre rustad för en eventuell panepidemi.
