En bok om IB inifrån

Nu är tiden mogen för att prata om Sveriges kallakrigshistoria. Gunnar Ekberg har varit med och beskriver sin roll som IB-agent i en ny bok som heter "De ska ju ändå dö : tio år i en svensk underrättelsetjänst"

Här kan du läsa mina artiklar från 1996 angående IB:s samarbete med Finland. En kommentar från 2003 då jag lade ut detta var att "Huh! Det var starkt! Det är ju en alternativ historiebok du håller på med, lusläser. Synd att det är så få som har intresse."

En annan tipsade om att visa berättelserna till danska Berlinske tidning eftersom de följer den danska revisionen av historia. Läs här hur LO och andra har i smyg kontrollerat arbetskraftsinvandrare:

Del I och Del II

Det var genom dessa artiklar som jag kom på spåret av Stella Polaris.

Gunnar Ekberg avslöjar IB:s hemligheter

Jag har träffat Gunnar Ekberg. I dagarna kommer hans självbiografiska bok om att vara IB-agent och åsiktsregistrerare ut. Det är starkt att vilja berätta och utsätta sig för allas ögon och bedömningar. Men som historielösa fladdrar vi vind för våg. Därför måste man våga berätta så de kommande generationerna ska veta. Att förstå är viktigt. Det är inte samma sak som att acceptera allt.

Jag ska i alla fall läsa Gunnars bok. Jag har ju haft nöjet att under många år lära känna en annan IB-karaktär; Hjalmar (Jalmari) Rantanen, som en gång i tiden satt högt upp inom LO och koordinerade spioneriet mot finländare i Sverige och var länken mellan ländernas åsiktsregistrerare. Hjalmars bok "Ruotsin avarassa sylissä" från början av 90-talet beskriver detta väl.

Det kalla kriget var verkligt. Det är dags att vi börjar studera det och inse hur den än idag påverkar oss på olika sätt. Propagandakriget, maktstriderna och penningströmmarna var vapen i det kalla kriget. Allt var inte James Bond - 007 - även om dessa inslag finns också.