Den borgerliga miljöpolitiken har varit ”var god dröj” fram till hösten 2009 då många hade tänkt sig att COP15 med klimatfrågor skulle ge regeringens miljöengagemang lite draghjäp. Istället lyckades miljödepartementet köra klimatmötet i diket och en bitter miljöminister Andreas Carlgren klagade offentligt på danska värdar och odisciplinerade delegater som inte kom i tid till mötena. Samme minister har tidigare gett ryssarna möjligheten att transportera gas på botten av Östersjön och därmed utsätta världens mest förorenade och sårbara hav till stora miljöhot.
Trots att partikamraten Lena Ek i Bryssel kämpar med klor och näbbar för att genomföra elbilsreformer, bättre kemikalielagstiftning och andra hållbara reformer fick man inte se mycket av henne under ordförandeskapet. Och som kronan på verket traskade Andreas Carlgren med jaktskyttens precision rakt in i Jägarförbundets och LRF:s fälla om att rensa bort Sverige från kartan som vargnation genom att tillåta en högst ifrågasatt licensierad jakt på vargar som ”skydd av stammen”.
Man skulle vilja önska att vi är i ruta ett men det finns ingen ruta att stå på. Därför kan man inte ens prata om någon borgerlig miljöpolitik just nu. Politikområdena döps utifrån det som är den viktigaste prioriteringen – energipolitik, skattepolitik, skolpolitik. Miljöpolitik betyder alltså att miljön är den viktigaste prioriteringen när intressenkonflikter uppstår.
Så har det inte varit med miljön under denna regering. Istället har miljön varit i bästa fall ett bekvämt bihang, som till exempel i samband med infrastrukturbeslut om järnvägar, och i sämsta fall har man motiverat helt andra agendor med miljö. Det kallas för green wash. Att man målar något grönt utanpå och säger att det är miljöanpassat fast innehållet är något helt annat. Det är där regeringen är just nu.
Hur gör man då för att komma ur green wash–stämpeln? Det finns bara ett sätt: göra om och göra rätt – och inte snacka innan man har gjort allt rätt. Det handlar om ett långsiktigt varumärkesbygge som tar tid. Det lustiga med varumärken är att det går att rasera fort men att bygga upp ett tar lång tid. Det i sin tur beror på att ett förtroende skapas bara genom erfarenhet och långsiktiga relationer – att man lär sig att det går lita på varmärket både i vått och torrt.
För den borgerliga regeringen finns det just nu bara ett sätt att skaffa sig trovärdighet i miljöfrågorna: att alliera sig med Miljöpartiet som är landets tredje största parti och åtnjuter ett stort förtroende i miljöfrågor inte minst tack vare att de öppet har miljön som prioritet nummer ett. Med tanke på SD:s intåg till riksdagen och med erfarenheterna från piraterna som tog sig till Europeiska parlamentet, är det en helt tänkbar väg att bjuda upp Miljöpartiet till dans, särskilt som två allianspartier ligger under fyraprocentgränsen. Annars kan de licensdödade vargarna bli mycket farligare för Alliansen än de någonsin hade kunnat bli medan de varit levande i skogen.
