Gott nytt år!
Hyvää uutta vuotta!
2010!!!
torsdag 31 december 2009
Årets sista bad - i snön! Gott nytt år 2010!
Först skidåkning och sedan bastu och rullning i snön! Kolla in våra frusna vindruvor som ingen plockade i år, helt surrealistiska vid fågelholken.
Lite sol i horisont
en
en
Vof vof säger Schneeweissen.
Min egen dressman!
onsdag 23 december 2009
Joulurauhaa!
Joulukirje 23.12. 2009Ihan pian alkaa joulurauha, mutta villakoirat telmivät siitä välittämättä talomme kaikissa nurkissa, ja auringonsäteet puskevat turhaan tuhruisten ikkunalasien läpi. Kohta pitää vihdoin aloittaa lykätty joulusiivous. Joulukuusi meillä kyllä on jo olohuoneessa ja olemme jo ensimmäisenä adventtina pitäneet glögikekkerit, joten joulumieltä taloon on tullut reilusti jo useamman viikon ajan. Saimme muuten myös laatikot valmiiksi pari päivää sitten, ja karjalanpiirakatkin paistuivat nopsasti, kun Niklaksen kanssa ensin kehittelimme ideamme piirakkapohjien leipomisesta pastakoneessa. Toimii muuten älyttömän hyvin, tuli paperinohuita ja tasaisia pohjia parilla väännöllä.
Vuosi 2009 on ollut työntäyteinen. Vaihdoin lääninhallituksen tiedottajan virasta pr-konsultiksi Lundiin tammikuussa. Erityisalaani on monikulttuurisuusviestintä, sekä ympäristö- ja kestävänkehityksenviestintä, ilmastoasiat mukaan lukien. Olen perehtynyt alaan muunmuassa kollegan ja uuden hyvän ystävän Annan avulla - Anna on kestävänkehityksenhallinnan maisteri Lundista ja työskentelee ympäristöanalyysifirmassa. Vedimme toukokuussa yhdessä aamiaisseminaarin, jossa puhujina oli m.m. parlamentaarikko Lena Ek, johon sain ilon tutustua työskennellessäni Euroopan parlamentissa muutama vuosi sitten. Kesällä kävimme sitten firman kanssa Almedalissa ja heti sen päälle muutimme konttorin Malmön keskustaan, joten hommaa riitti. Syksyllä olen tehnyt useita keikkoja kunnille, sekä lääninhallitukselle, ja tämän lisäksi värvännyt meille uuden suomalaisen suurasiakkaan. Hommat laajenevat ensi vuoden puolelle ja olen todella iloinen siitä, että saan tehdä suomeksi hommia, suomi on meriitti ja suunnitelmissa on useampiakin työmatkoja Suomeen. Jippii!
Facebook on ollut koko vuoden sellainen yhteinen tapaamispaikka, ja vanhoja kavereita on löytynyt vaikka hyry mykky. Kiva kuulla miten ihmisillä menee. Erään kaverin, jota en ollut tavannut kunnolla varmaan 20 vuoteen bongasin facebookista ja tapasimme nyt pari viikkoa sitten, kun hän kävi työmatkalla Kööpenhaminassa. Oli kiva kelata vanhoja ja uusiakin asioita.
Kesällä olimme tosi sairaita koko poppoo. Madeleine tuli Kiinasta Albertonsa kanssa (mukava italialainen boyfriend) ja Mathias palasi Dublinista IBM:ltä kotiin. Yhtäkkiä oli talo täynnä väkeä. Mutta sitten saimme flunssan ja se oli aivan kamala kolmeviikkoinen sairaskertomus - Mathias oli tosi huonona. Kävimme akuutilla muutaman kerran ja otimme myös possunuhatestit, mutta ei ainakaan se eka näyttänyt positiivista tulosta. Epäilen kuitenkin, että joku villisikakuume meillä oli - sellaista flunssaa ei olla aiemmin podettu. Emme ole ottaneet rokotuksia (paitsi Kristoffer), mutta emme ole myöskään saaneet tartuntoja, joten kai meillä immuniteetti on. Loppukesästä kävimme Suomessa ja sitten Niklas ja minä lähdimme viettämään 10-vuotishääpäivää Pietariin. Oli upea matka. Hääpäivänä, kun olimme Talvipalatsissa näin yläkerrasta Madonnan harjoitukset, kun lava oli rakennettu ihan siihen Eremitagen viereen illan konserttia varten! Istuin huoneessa, joka oli täynnä Picassoja ja katselin ikkunasta Madonnan showta - ikkuna oli auki, joten musiikki kuului sisään asti (no miten ei olisi voinut - ikkunat helisivät uhkaavasti koko ajan...).
Syksyllä Mathias aloitti opiskelut Lundissa, mutta vaikean asuntopulan takia joutui mamman luokse vierashuoneeseen asumaan. Alussa se vähän kauhistutti, mutta syksy on mennyt tosi hienosti ja on kiva, kun veljekset asustelevat ja melskaavat saman katon alla. Mathias on selvittänyt tenttinsä ja tuntuu vähitellen luiskahtavan opiskelijarooliinsa ihan kivasti. Marraskuussa kävin Teneriffalla hoitamassa psoriani viikon verran Lehtosen Sirpan kanssa (Brysselistä) ja meillä oli meidän nuoret mukana - Miuku ja Mathias - oli tosi kiva viikko. Toistekin voisi sellaisen tehdä.
Kun kelaa vuotta 2009 tulee vielä mieleen yksi asia - kirjani Stella Polaris julkaistiin, ja olen saanut jonkun verran julkisuutta, sekä päässyt luennoimaan siitä jopa Suomeen asti. Nyt kirja on loppu ja siitä odotellaan tammikuussa uutta paranneltua painosta. Kirjasta ja tarinasta voitte lukea lisää täältä: http://www.stellapolaris.net/.
Huomenna on jouluaatto ja saa nähdä ollaanko oltu kilttejä. Me lähdemme aamupäivällä Göteborgiin Niklaksen suvun luo ja sieltä kieppaus Bålstaan joulupäivänä. Madde on taas Alberton kanssa Kiinassa ja Mathias pääsi monen mutkan kautta (ollut kovia lumimyrskyjä eurooppalaisilla kentillä) eilen yöllä perille Thaimaaseen isänsä luo, tosin laukkunsa lähtivät jonnekin muualle...
Toivottelemme koko Altenstedtin klaanin taholta teille oikein hyvää joulua ja uutta vuotta 2010. Nähdään ensi vuonna!
Julefrid!
tisdag 22 december 2009
Historisk forskning eller journalistik?
Såg SVT:s julklappstips i form av böcker i morse och blev lite besviken av att Henrik Arnstads bok höjdes till någon sorts historisk redogörelse av Finlands relation till Nazityskland. Arnstad är kontroversiell - inte minst för att han har dels bara en fil kand i historia och då är man inte forskarutbildad ens enligt svenska mått - och dels att han kan inte någon finska vilket är trots allt språket som den mesta av forskningen gjorts under de senaste decennierna i Finland - och tro mig, det har forskats.
Men om det nu skulle vara som Arnstad säger - då gör han sig skyldig till en för snäv tolkning även av den svenska historien eftersom han låter bli att ställa de mycket intressanta frågorna som berör svenskt samarbete med Finland under hela krigstiden och även efter.
Det är inte intellektuellt hederligt att blunda i så fall för följande numera välkända historiska faktum gällande Sverige:
a) Att Sverige samarbetade med finsk signalspaning under hela kriget
b) Att svenskt flyg F19 försvarade det finska Lapplandets luftrum under minst två år - med flera svenska piloter nedskjutna och några som fått offra livet - en bok kom ut i år om detta.
c) Att LO och SAF finansierade den s k Mannerheim -linjen, en försvarsfront i Karelen som byggdes upp, en bok om detta har kommit ut nyligen.
d) Att man mottog finska signalspanare + familjerna i operation Stella polaris 1944 och flera gömdes undan och fick jobb i FRA. (sammanlagt cirka 750 personer eller mer kom över och ett tjugotal familjer knöts till FRA).
Osv. osv.
Nu är inte andra världskriget så enkelt och svartvitt (de goda och de onda!) som många vill få det till. Istället bör man analysera hur Sverige förhållit sig till tre olika stormakter: Storbritannien, Sovjet och Tyskland och se hur de starka ledarna alla hade ett intresse av både svenkt och finskt territorium för att angripa/försvara Tyskland norrifrån. Att analysera kriget i termer av tre istället för två fronter gör många dåvarande beslut (som regeringar tog dels utan facit och dels i informationsskugga) mer begripliga. Det finns t ex idag uppgifter i Finland angående hur Mannerheim bad Per Albin att inte släppa in engelsk och franskt stöd till Finland via svensk mark, då han fruktade att det skulle leda till en ockupation av Sverige (och Finland skulle klämmas åt från två håll). Vidare har samma underrättelsemän i Sverige dels hjälpt dansk motståndsrörelse och samtidigt samarbetat med finnar. Det handlade inte om att de "bytte sida" utan det var ju svenska intressen av att hålla kriget borta från landet som styrde. Det anser inte jag var feghet, utan snarare mognad.
Det måste vara på tiden att även Sverige och Finland ska kunna analysera sin historia över 60 år sedan utan att relatera det enbart till "vem man allierade sig med" utan också utifrån vem som var fienden, och hur kunde de små länderna hantera stormakternas krig. Det handlar inte om att förneka på något sätt nazisternas fruktansvärda och väldokumenterade brott mot mänskligheten - men man kan inte fastna enbart i Tyskland om man vill verkligen förstå hur politiker och andra agerade och motiverade sitt beteende på den tiden. Glöm heller inte presscensuren, desinformationen och andra faktorer som bidrog till att beslutsunderlaget var inte så tydligt och brett heller.
Jag har gjort ett stort journalistiskt arbete under många år - har erfarenhet bl a som grävare - som blev boken Operation Stella Polaris, som gavs ut i år. I den har jag plöjt igenom arkiv och källor både i Finland och Sverige, både på finska och svenska. Men jag har också letat reda på de sista som var med om den spektakulära och hemliga operationen Stella Polaris 1944 då finsk underrättelse evakuerades i hemlighet till Sverige med arkiv, familjer och allt. Men trots att jag är fil lic och har därmed forskarutbildning (källor, källkritik) osv. skulle jag inte drista mig till att säga att jag har bedrivit historisk forskning. Min bok är visserligen faktagranskad av en forskare på militärhögskolan, och borde uppfylla kraven, men jag envisas med att säga att min bok är journalistisk.
Jag har intervjuat människor, och jag har tagit fram den lilla människan, mitt i en analys av kontexten och självklart totala källhänvisningar och massor av bilder. Boken har tagits emot med värme bland många grupper, jag har fått föreläsa för både veteraner, studenter, tjänstemän och f d underrättelsemän! Riksarkivets folk jublade över de omfattande finska källhänvisningarna, och krigsarkivet beställde boken. Den är f ö för tillfället slut - men kommer ut i nytryck i januari igen.
Så härmed inte sagt att Arnstads bok inte skulle vara en bra julklapp. Absolut. Men jag hoppas att man framöver också ställer krav på majoritetsfolkets språk och källor när ni presenterar en bok som "ett avslöjande av ett lands historiska skuld."
Mer om min journalistiska betraktelse över historiska hemligheter som binder Finland och Sverige ihop finns på www.stellapolaris.net. Jag får minst en gång i veckan förfrågningar från släktingar till dem som var med i den hemliga operationen. Det är många idag medelåldersmänniskor som upptäckt först nu vilka hemligheter deras föräldrar burit hela livet och ofta tagit med sig till graven. Det är en stor belöning för en journalist att få bidra till att människor hittar sanningen om sina rötter.
Men om det nu skulle vara som Arnstad säger - då gör han sig skyldig till en för snäv tolkning även av den svenska historien eftersom han låter bli att ställa de mycket intressanta frågorna som berör svenskt samarbete med Finland under hela krigstiden och även efter.
Det är inte intellektuellt hederligt att blunda i så fall för följande numera välkända historiska faktum gällande Sverige:
a) Att Sverige samarbetade med finsk signalspaning under hela kriget
b) Att svenskt flyg F19 försvarade det finska Lapplandets luftrum under minst två år - med flera svenska piloter nedskjutna och några som fått offra livet - en bok kom ut i år om detta.
c) Att LO och SAF finansierade den s k Mannerheim -linjen, en försvarsfront i Karelen som byggdes upp, en bok om detta har kommit ut nyligen.
d) Att man mottog finska signalspanare + familjerna i operation Stella polaris 1944 och flera gömdes undan och fick jobb i FRA. (sammanlagt cirka 750 personer eller mer kom över och ett tjugotal familjer knöts till FRA).
Osv. osv.
Nu är inte andra världskriget så enkelt och svartvitt (de goda och de onda!) som många vill få det till. Istället bör man analysera hur Sverige förhållit sig till tre olika stormakter: Storbritannien, Sovjet och Tyskland och se hur de starka ledarna alla hade ett intresse av både svenkt och finskt territorium för att angripa/försvara Tyskland norrifrån. Att analysera kriget i termer av tre istället för två fronter gör många dåvarande beslut (som regeringar tog dels utan facit och dels i informationsskugga) mer begripliga. Det finns t ex idag uppgifter i Finland angående hur Mannerheim bad Per Albin att inte släppa in engelsk och franskt stöd till Finland via svensk mark, då han fruktade att det skulle leda till en ockupation av Sverige (och Finland skulle klämmas åt från två håll). Vidare har samma underrättelsemän i Sverige dels hjälpt dansk motståndsrörelse och samtidigt samarbetat med finnar. Det handlade inte om att de "bytte sida" utan det var ju svenska intressen av att hålla kriget borta från landet som styrde. Det anser inte jag var feghet, utan snarare mognad.
Det måste vara på tiden att även Sverige och Finland ska kunna analysera sin historia över 60 år sedan utan att relatera det enbart till "vem man allierade sig med" utan också utifrån vem som var fienden, och hur kunde de små länderna hantera stormakternas krig. Det handlar inte om att förneka på något sätt nazisternas fruktansvärda och väldokumenterade brott mot mänskligheten - men man kan inte fastna enbart i Tyskland om man vill verkligen förstå hur politiker och andra agerade och motiverade sitt beteende på den tiden. Glöm heller inte presscensuren, desinformationen och andra faktorer som bidrog till att beslutsunderlaget var inte så tydligt och brett heller.
Jag har gjort ett stort journalistiskt arbete under många år - har erfarenhet bl a som grävare - som blev boken Operation Stella Polaris, som gavs ut i år. I den har jag plöjt igenom arkiv och källor både i Finland och Sverige, både på finska och svenska. Men jag har också letat reda på de sista som var med om den spektakulära och hemliga operationen Stella Polaris 1944 då finsk underrättelse evakuerades i hemlighet till Sverige med arkiv, familjer och allt. Men trots att jag är fil lic och har därmed forskarutbildning (källor, källkritik) osv. skulle jag inte drista mig till att säga att jag har bedrivit historisk forskning. Min bok är visserligen faktagranskad av en forskare på militärhögskolan, och borde uppfylla kraven, men jag envisas med att säga att min bok är journalistisk.
Jag har intervjuat människor, och jag har tagit fram den lilla människan, mitt i en analys av kontexten och självklart totala källhänvisningar och massor av bilder. Boken har tagits emot med värme bland många grupper, jag har fått föreläsa för både veteraner, studenter, tjänstemän och f d underrättelsemän! Riksarkivets folk jublade över de omfattande finska källhänvisningarna, och krigsarkivet beställde boken. Den är f ö för tillfället slut - men kommer ut i nytryck i januari igen.
Så härmed inte sagt att Arnstads bok inte skulle vara en bra julklapp. Absolut. Men jag hoppas att man framöver också ställer krav på majoritetsfolkets språk och källor när ni presenterar en bok som "ett avslöjande av ett lands historiska skuld."
Mer om min journalistiska betraktelse över historiska hemligheter som binder Finland och Sverige ihop finns på www.stellapolaris.net. Jag får minst en gång i veckan förfrågningar från släktingar till dem som var med i den hemliga operationen. Det är många idag medelåldersmänniskor som upptäckt först nu vilka hemligheter deras föräldrar burit hela livet och ofta tagit med sig till graven. Det är en stor belöning för en journalist att få bidra till att människor hittar sanningen om sina rötter.
söndag 20 december 2009
lördag 19 december 2009
Facebook spökar
Här skriver man om de nya säkerhetsinställningar på Facebook. Men alla vet inte att om man raderat sin profil - och sedan loggar in med de gamla uppgifterna så dyker den raderade profilen fram i alla fall: den är inte raderad utan bara dold.
tisdag 15 december 2009
Här kniper Ystadsallehanda en säker guldspade!
Dagens bästa journalistik finns här
och här! Läs!
Ni som känner mig vet hur engagerad jag är i skolfrågor. Jag kunde ju inte sitta kvar som politiker i Håbo på grund av en struktur som premierade tystnad och toppstyrning i detta i sär klass viktigaste fråga för kommunalpolitiker: hur vi skapar en framtid för våra barn. Så jag avgick och lämnade även partipolitiken. Däremot är jag än idag intresserad av politik i allmänhet och skola i synnerhet.
När ämnesfrågorna får stryka om foten, när kritiska lärare manas att lämna organisationen, när föräldrakritiken ses som något som man inte behöver bry sig om (trots att vi pratar om skattefinanseriad verksamhet) och när skolledare, förvaltningsledare inom utbildning och politiker har så dålig utbildning själva att de inte klarar av att diskutera frågor kring teori och praktik, konkreta mål och hur dessa ska uppnås inom utbildning, skillnaden mellan bildning och utbildning, med mera, då är det dags att ryta till.
Därför är jag otroligt glad över att Ystads allehanda visar vägen för journalistikens uppdrag - och granskar situationen i gymnasieskolan i tre sydskånska kommuner. Jag känner elever från Ystad och jag känner lärare som jobbar där - och vet att detta som kommer fram är tungt och sant. Heder åt Ystads allehanda som får oss alla tro att lokalpressen har sin uppgift även i framtidens internetsamhälle!
och här! Läs!
Ni som känner mig vet hur engagerad jag är i skolfrågor. Jag kunde ju inte sitta kvar som politiker i Håbo på grund av en struktur som premierade tystnad och toppstyrning i detta i sär klass viktigaste fråga för kommunalpolitiker: hur vi skapar en framtid för våra barn. Så jag avgick och lämnade även partipolitiken. Däremot är jag än idag intresserad av politik i allmänhet och skola i synnerhet.
När ämnesfrågorna får stryka om foten, när kritiska lärare manas att lämna organisationen, när föräldrakritiken ses som något som man inte behöver bry sig om (trots att vi pratar om skattefinanseriad verksamhet) och när skolledare, förvaltningsledare inom utbildning och politiker har så dålig utbildning själva att de inte klarar av att diskutera frågor kring teori och praktik, konkreta mål och hur dessa ska uppnås inom utbildning, skillnaden mellan bildning och utbildning, med mera, då är det dags att ryta till.
Därför är jag otroligt glad över att Ystads allehanda visar vägen för journalistikens uppdrag - och granskar situationen i gymnasieskolan i tre sydskånska kommuner. Jag känner elever från Ystad och jag känner lärare som jobbar där - och vet att detta som kommer fram är tungt och sant. Heder åt Ystads allehanda som får oss alla tro att lokalpressen har sin uppgift även i framtidens internetsamhälle!
lördag 12 december 2009
onsdag 9 december 2009
Tiger och Michael
Det är nog fler än jag som insett att det finns lite kusliga likheter mellan Tiger Woods och Michael Jacksons liv. Båda var supertalanger som från barnsben drillades stenhårt av sina auktoritära farsor - och som fick sedan de var få hantera en enorm offentlighet. Båda tillhör den svarta etniska minoriteten och har fått kämpa emot föreställningar angående hudfärgen. Båda blev världsbästa och erkända bästa inom sina områden och tjänade ofantligt mycket pengar, men på den privata sidan rörde de till det rejält och hade oförmåga att leva i en vanlig familj. Båda nådde tidigt de alldra högsta målen i livet - och därefter måste man ju fylla livet med något...
Vattenfall och COP15
Igår var jag i Köpenhamn på kvällen för att äta middag med en barndomskompis. Ska tillbaka dig på fredag igen, fast då till klimatmötet. Men igår såg vi på klimatutställningen en enorm jordglobsballong på Rådhustorvet där Vesterbrogade och Ströget möts - och konstaterade att en jättestor Vattenfall-logga mitt på den var lite malplacerad under dessa klimattider...
Akta er om era initilaer är A. A.
Anna Anka och Amelia Adamo har bekräftat under veckan att de ska skiljas från sina respektive.
Inte lätt att hitta ekologiskt i Malmö
Idag har jag jagat ekologiskt och/eller kravmärkt för kontorets ekologiska julbord imorgon. Efter en hel dag i stora och små livmedelsaffärer mellan Malmö och Lund fick jag ihop:
- löksill
- salami + julkorv
- leverpastej
- rödkorv
- chocklad
- tomater + sallad
- russin
- grädde
- janssons frästelse
- ägg
- räkor
- rödbetor
- inlagd gurka
- vinbärsgele
- vit julmust
- ost (hårdost, mögelost)
- bröd
- appelsiner (+ nejlikor) och äpplen
- nötter
- köttbullar
Jag hittade inte:
- prinskorvar
- ris till gröten
- mandel
- ljus och servetter
- lax
Erfarenheten visade också att priset är rätt rimligt numera, det certifierade kostar några kronor mer. Men däremot är det svårt att hitta produkterna, det är rörigt, personalen kan inte svara på frågorna och det tar en jäkla tid att spana mellan hyllorna.
- löksill
- salami + julkorv
- leverpastej
- rödkorv
- chocklad
- tomater + sallad
- russin
- grädde
- janssons frästelse
- ägg
- räkor
- rödbetor
- inlagd gurka
- vinbärsgele
- vit julmust
- ost (hårdost, mögelost)
- bröd
- appelsiner (+ nejlikor) och äpplen
- nötter
- köttbullar
Jag hittade inte:
- prinskorvar
- ris till gröten
- mandel
- ljus och servetter
- lax
Erfarenheten visade också att priset är rätt rimligt numera, det certifierade kostar några kronor mer. Men däremot är det svårt att hitta produkterna, det är rörigt, personalen kan inte svara på frågorna och det tar en jäkla tid att spana mellan hyllorna.
måndag 7 december 2009
Var inte rädd för vargen - rädda vargen!
Jag har länge undrat varför inga grävande journalister tittar på det faktum att staten som har myndighetsansvar har delegerat över sitt ansvar till ett förbund som är partsinlaga. Viltvårdskonsulter som går ut i länsstyrelsens namn, på deras officiella papper, osv. är ju ofta Jägarförbundets anställda.
Vidare grävs det aldrig ansvar av politiker i samband med dessa politiska beslut, och inga journalister tycks gräva i det faktum att Riksdagens jägarlobby går rakt igenom partierna och är en av de mäktigaste nätverken i Riksdagen.
Nu senast ikväll på SVT Aktuellt var det rena pr-filmen för jägare istället för sakligt och gedigen journalistik. En seriös journalist hade frågat t ex hur säkerställer man att alla skjutglada jägare (6000 registrerade för att skjuta 45 vargar) inte skjuter hejdlöst - något som hände med lodjursjakten i vintras, då man slaktade mer än dubbelt så många djur som fick skjutas. Och hade inget gjorts från länsstyrelsens och jägarnas håll för att säkerställa att man inte skjuter för många djur - då borde man ju lyft det som nyhet.
Vidare grävs det aldrig ansvar av politiker i samband med dessa politiska beslut, och inga journalister tycks gräva i det faktum att Riksdagens jägarlobby går rakt igenom partierna och är en av de mäktigaste nätverken i Riksdagen.
Nu senast ikväll på SVT Aktuellt var det rena pr-filmen för jägare istället för sakligt och gedigen journalistik. En seriös journalist hade frågat t ex hur säkerställer man att alla skjutglada jägare (6000 registrerade för att skjuta 45 vargar) inte skjuter hejdlöst - något som hände med lodjursjakten i vintras, då man slaktade mer än dubbelt så många djur som fick skjutas. Och hade inget gjorts från länsstyrelsens och jägarnas håll för att säkerställa att man inte skjuter för många djur - då borde man ju lyft det som nyhet.
söndag 6 december 2009
Självständighetsdagen
Idag ska man sjunga "Oi mamme" och tända två ljus i alla fönster. Det gör man även i de offentliga byggnader i Finland, så kvällspromenad i staden är sagolik. Högtiden firas med värdighet och statens festligheter avslutas alltid med en stor bal på presidentslottet och årets snackisar är vilka som bjuds och vad de har på sig.
lördag 5 december 2009
PR behöver Rolf
Jag gillar folk som kommer från en annan bakgrund in i en bransch och kan leverera synsätt och perspektiv som de andra - som utbildats alla i en och samma branschfabrik - inte har.
Här ger han en dänga mot mediebranschens jakt på kvinnliga chefer (kanske samma orsak som finns i grunden för att kvinnor har så svårt att komma in i styrelser...?) och här skriver han om vår pr-klass.
Mitt problem / min styrka är att jag tillhör aldrig fullt ut gruppen. Jag hade inte gått på journalistutbildningar när jag blev journalist. Jag har inte gått på RMI Berghs eller Marknadsakademin när jag blev pr-konsult (dock undervisat på det senare) - jag har inte gått på lärarhögskolan när jag blev lärare...och då ser man saker och ting alltid lite annorlunda än alla de andra.
Så blir man när man är sociolog. Och så länge ingen lägger ut en platsannons "sociolog sökes" så får man infiltrera andra branscher :-). De flesta kan tyvärr inte ens skilja på socionom och sociolog...
Här ger han en dänga mot mediebranschens jakt på kvinnliga chefer (kanske samma orsak som finns i grunden för att kvinnor har så svårt att komma in i styrelser...?) och här skriver han om vår pr-klass.
Mitt problem / min styrka är att jag tillhör aldrig fullt ut gruppen. Jag hade inte gått på journalistutbildningar när jag blev journalist. Jag har inte gått på RMI Berghs eller Marknadsakademin när jag blev pr-konsult (dock undervisat på det senare) - jag har inte gått på lärarhögskolan när jag blev lärare...och då ser man saker och ting alltid lite annorlunda än alla de andra.
Så blir man när man är sociolog. Och så länge ingen lägger ut en platsannons "sociolog sökes" så får man infiltrera andra branscher :-). De flesta kan tyvärr inte ens skilja på socionom och sociolog...
torsdag 3 december 2009
Att akuten i Lund har problem är känt
När jag i våras hade problem på akuten i Lund gick jag till slut till privat vårdcentral. Där kände läkaren väl till Lunds problem. Han berättade att eftersom det är en mycket strikt uppdelning mellan olika enheter - medicin, röntgen, ortoped - osv. så funkar inte akuten. Man går till en enhet, får sina prover kanske tagna, och efter lång väntan för att läkaren ska tyda resultaten skickas man vidare till nästa anhalt - men informationen funkar inte. Det är ingen som går vidare med information men alla tror att någon annan har gjort det. Och patienter fastnar och bara väntar och väntar. Jag såg under min skräcknatt flera gå hem trots smärtor, man struntade i att vänta till slut. Jag gick ju också hem till slut - med liten spricka i revbenet, något som akuten hade fått till njurskada - utan att ta urinprov!
Så detta förvånar mig inte ett dugg. Akutens organisation är urusel och inom ingen annan verksamhet skulle man tåla så krånglig och dåligt fungerande kommunikations- och informationsflöde, men inom verksamheten som ska rädda liv och där man inte får begå misstag - där har man det sämst. Hoppas sammanslagningen av Malmö och Lund avhjälper detta i framtiden!
Så detta förvånar mig inte ett dugg. Akutens organisation är urusel och inom ingen annan verksamhet skulle man tåla så krånglig och dåligt fungerande kommunikations- och informationsflöde, men inom verksamheten som ska rädda liv och där man inte får begå misstag - där har man det sämst. Hoppas sammanslagningen av Malmö och Lund avhjälper detta i framtiden!
onsdag 2 december 2009
Det är inte minareterna som är problemet
Jag har levt i Malaysia i princip utan pengar och med två små barn. Då gick jag till den lokala morgonmarknaden som var öppen mellan 06.00 - 09.00 och köpte fräscha grönsaker, kyckling och ris. Vi hade en slow coocker - en stor elkokare, som kokade sakta uppemot sex timmar all mat som man lade i - gott och mört blev det. Och billigt. Mycket kycklingsoppa. När jag inte kunde betala telefonräkningen i tid gick jag till lokala telebolaget och förklarade läget. Fick anstånd. Och på kvinnobanken fick jag öppna ett eget konto för överföring av lön från Sverige och Finland (jag skrev i tidningar).
Jag besökte moskéer, blev vän med lokala muslimska familjer, och träffade en imam för att intrvjua honom om islams utveckling. Vi pratade om bankväsendet, som inte får ta ränta, om kvinnorna som blev professorer, ministrar och företagsledare långt innan våra kvinnor här hemma uppnådde samma positioner - men samtidigt fanns det ingen "systerskap" mellan kvinnor, utan allt handlade om klaner. Efternamnet avgjorde.
Jag fick veta att man måste läsa koranen och lära sig ett antal böner på arabiska och sedan rabbla upp dem till imamen om man konverterar. Många västerländska män konverterade för att få gifta sig med de vackra aseatiskorna.
Vi hade en allvarlig olycka i familjen och fick åka ambulans akut till sjukhus. Där togs vi väl hand om med de senaste apparaterna och duktiga indiska läkare. Men hygien och en del av arbetets organisation lämnade en del att önska.
Malaysia precis som Indonesien är stora islamiska länder. Indonesien är största i världen, faktiskt. Det vore bra om man höll detta i minnet - och inte blandade alltid ihop islamismen med islam. Det är då vi gör en björntjänst t ex för Pakistan - landet som faktiskt leddes av kvinna länge.
Islamism är en politisk inriktning som vill skapa en stat med religiös grund och lag. Shariah-lagarna kom till 300 år efter profeten Mohammed, så de är inte någon självklar del av islam. Däremot islamismen. Man kan bara fundera över behovet av att förbjuda alkohol, som är i sig ett arabiskt ord! Kanske fanns det ett behov att reglera alkoholanvändning...? En fredagkväll i taxikön i vilken svensk stad som helst för tankarna åt samma håll...Och att griskött är förbjudet, det är ju självklart, eftersom i de varma klimaten kommer det lätt trikin i köttet.
När det gäller kvinnans rättigheter i islam så hade hon rätt att ärva egendom och bestämma över sitt liv långt innan kristna kvinnor fick den rätten. Men återigen: inom islamismen har kvinnan inte mycket att säga till. I Afganistan pågår ju faktiskt ett krig mot kvinnor - de ska reduceras till djur tycker talibanerna. Och i Saudi-Arabien är kvinnors analfabetism skyhög, på 80 % nivå. Om kvinnorna själva fick lära sig läsa skulle de nog revoltera mot idiotiska tolkningar av koranen.
Det är inte enkelt med islam eller andra religioner. Men låt oss försöka hålla isär två vitt skilda saker: islam och islamism. Låt oss bekämpa islamism med alla medel, beväpna kvinnorna med böcker och ge flickor rätten att gå i skola. Men låt vanliga muslimer vara i fred och leva sina liv.
Jag har inga problem med burka eller huvudduk om kvinnan väljer själv och vill ha det. Men på dagis ska barnen kunna se dagisfrökens ansikte. Kvinnorna i Saudi-Arabien har inte burka på sig hemma när de är med sina barn. Då är de klädda i jeans och Chanel-dräkter.
Det är inte minareterna som är problemet. Det här är problemet
Inshallah.
Jag besökte moskéer, blev vän med lokala muslimska familjer, och träffade en imam för att intrvjua honom om islams utveckling. Vi pratade om bankväsendet, som inte får ta ränta, om kvinnorna som blev professorer, ministrar och företagsledare långt innan våra kvinnor här hemma uppnådde samma positioner - men samtidigt fanns det ingen "systerskap" mellan kvinnor, utan allt handlade om klaner. Efternamnet avgjorde.
Jag fick veta att man måste läsa koranen och lära sig ett antal böner på arabiska och sedan rabbla upp dem till imamen om man konverterar. Många västerländska män konverterade för att få gifta sig med de vackra aseatiskorna.
Vi hade en allvarlig olycka i familjen och fick åka ambulans akut till sjukhus. Där togs vi väl hand om med de senaste apparaterna och duktiga indiska läkare. Men hygien och en del av arbetets organisation lämnade en del att önska.
Malaysia precis som Indonesien är stora islamiska länder. Indonesien är största i världen, faktiskt. Det vore bra om man höll detta i minnet - och inte blandade alltid ihop islamismen med islam. Det är då vi gör en björntjänst t ex för Pakistan - landet som faktiskt leddes av kvinna länge.
Islamism är en politisk inriktning som vill skapa en stat med religiös grund och lag. Shariah-lagarna kom till 300 år efter profeten Mohammed, så de är inte någon självklar del av islam. Däremot islamismen. Man kan bara fundera över behovet av att förbjuda alkohol, som är i sig ett arabiskt ord! Kanske fanns det ett behov att reglera alkoholanvändning...? En fredagkväll i taxikön i vilken svensk stad som helst för tankarna åt samma håll...Och att griskött är förbjudet, det är ju självklart, eftersom i de varma klimaten kommer det lätt trikin i köttet.
När det gäller kvinnans rättigheter i islam så hade hon rätt att ärva egendom och bestämma över sitt liv långt innan kristna kvinnor fick den rätten. Men återigen: inom islamismen har kvinnan inte mycket att säga till. I Afganistan pågår ju faktiskt ett krig mot kvinnor - de ska reduceras till djur tycker talibanerna. Och i Saudi-Arabien är kvinnors analfabetism skyhög, på 80 % nivå. Om kvinnorna själva fick lära sig läsa skulle de nog revoltera mot idiotiska tolkningar av koranen.
Det är inte enkelt med islam eller andra religioner. Men låt oss försöka hålla isär två vitt skilda saker: islam och islamism. Låt oss bekämpa islamism med alla medel, beväpna kvinnorna med böcker och ge flickor rätten att gå i skola. Men låt vanliga muslimer vara i fred och leva sina liv.
Jag har inga problem med burka eller huvudduk om kvinnan väljer själv och vill ha det. Men på dagis ska barnen kunna se dagisfrökens ansikte. Kvinnorna i Saudi-Arabien har inte burka på sig hemma när de är med sina barn. Då är de klädda i jeans och Chanel-dräkter.
Det är inte minareterna som är problemet. Det här är problemet
Inshallah.
Jag ska nog till COP15
Nu börjar det dra ihop sig med klimatmötet i Köpenhamn. Och det ser ut som om jag ska dit nästa vecka för att vara där det händer. Otroligt spännande!
Cop15
Cop15
En artikel som försvann
Den här artikeln om trafficking och sexhandel skrevs på GP Debatt av mig drygt två år sedan. Av någon ogrundlig anledning har alla hänvisningar samt cashe försvunnit på nätet när man sökte den, och alla mina länkningar var brutna. Det brukar inte hända debattartiklar. Nu har jag fått tillbaka texten från GP och grubblar - hur gör man att en artikel bara försvinner plötsligt från Google...??
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)