Nedas öde

Jag hade en konstig känsla när Neda dök upp på YouTube, kvinnan som dödades i Iran framför kameror, och som alla tidningar hakade på. Visst vill alla ha frihet och yttrenadefrihet, jämställdhet och demokrati. Det är inte det. Men problemet är att det är så ytterst lätt att tända våldsamheter ute på Teherans gator - eller på andra håll för den delen - och sedan ytterst svårt att släcka dem. Och som den garvade journalist som jag är så kommer alltid frågan "Vem får nytta av detta, vems intressen gagnas av detta?" först upp i mitt huvud. Och om man ställer frågan: "Vem får nytta av att Teheran börjar koka och läget blir instabilt?"

Den konstiga känslan fortsatte när jag läste detta om Neda. Som sagt brukar sanningen vara krigets första offer och det är svårt att veta vad som är vad. Torsten Thorén har beskrivit ett antal fall från tidigare krig där man utnyttjat medier och bilder för att skapa en bild av våldsamheter. Läs gärna hans klassiker Källkritik.

Men låt oss fastställa en gång för alla att inhumana sharialagar, kvinnans halva värde jämfört med mannens, bokbål, kontroll av kläder, musik och dans, förtryck, tortyr och auktoritära islamistiska ledare som inte tillåter dialog och debatt måste ändras i Iran och i andra diktaturer. Det är inte alls under diskussion här. Det enda jag hoppas är att man kan kontrollera våldet så vi slipper massaker och blodbad i Teheran. För då brukar de oskyldiga alltid drabbas värst.

The Office Report

Här är kollegan för idag...








..och här är mitt kontor idag...




Här är finskans utbredning i Sverige - enligt SCB. Läs mer statistik om oss nästan 600 000 personer t ex här.


Professor Liz Kelly har rört till det på jämställdhetsfronten och Expressens Johannes Forssberg på Expressen hakar på modigt utan att inse att han rör till det i ett getingbo - snart översvämmas hans e-postlåda av arga människor som säger att "Det är alltid mannens fel!!" utan att inse att Johannes har inte sagt något annat - utom att i och med vi inte vet vilka förövarna är så kan vi ju kanske idka lite självförsvar.

Jag har skrivit om folket som kräver cykelhjälmar på minsta lilla barn men låter dem gärna leva loppan i jämställdhetens namn...här skrev jag om tjejetidningen som fullständigt fick mig att gå i taket med tossiga "sexråd" till döttrarna, samtidigt som vi föräldrar såklart betalade för prenumerationen, och här en text som jag än idag står för. Att mitt jobb som mamma är både förmedla jämställdhet men också skydda min dotter och inte skicka henne oförberedd till den värld som kan vara så tuff. Man ska inte vara naiv, som Johannes skriver. Idag är dottern 22 år och reser just nu runt i Asien efter ett och ett halvt år i Dublin. (Jag hade glömt hur mycket jag skrev på Sourze 2002 - faktiskt roligt att läsa idag hur det var sju år sedan.)

Här är dagens bästa medieanalys om mediedrev - kan bara hålla med om detta. Och byt ut "ljuga" mot "hota" så får ni kärnan i bloggdrevet som jag hamnade i.