lördag 31 maj 2008
Om socialen, barnen och föräldrarna
Lars Lindström skriver alltid initerat och bra om barn. Han har blivit barnens röst i pressen - och den senaste krönikan är inte ett undantag. Där skriver han om fallet där man i Värnamo tog ifrån ett vietnamesiskt par deras son på grund av mammas epilepsi och pappas brist på vilja att bli utredd av socialen. Lars Lindström har rätt i det att bedömningen om "barnens bästa" bör vara någorlunda proffsig och vetenskaplig istället för en enskild åsikt av tjänstemän som det blir ofta. Men det stora problemet är att man har inte definierat "barnens bästa" som någon som inkluderar rätten till den egna mamman och pappan utan enligt en 70-talsinsipirerad tankegång inom socialt arbete och socialpsykologin är vilka vuxna som helst bra bara de är bra och att de egna föräldrar är utbytbara. Den djupa psykologin som finns mellan baby och föräldrarna (särskilt mamman vars röst babyn lär känna redan i magen och som ammar) erkänns inte som något viktigt. Det är den svenska individualismen som spökar ofta bakom besluten att bara klippa banden mellan föräldrar och barn. När barnen är placerade i fosterhem och socialen ska följa upp deras utveckling - vet ni vad man oftast kollar: Jo, om barnet har kompisar! Det är viktigare än att hålla levande relation till de biologiska föräldrarna eller att barnet lär sig något i skolan. Om barnet har kompisar då är allt ok enligt beslutsunderlaget.
fredag 30 maj 2008
Tills utbränning skiljer er
Sverige är världens mest individualiserade land och det är vi stolta över. Barn uppmuntras att bli små individer så fort de lär sig och gå. Vi uppmuntrar dem när de lyckas göra något själva utan hjälp – det är det största som händer. Tänka sig att han klarar av gå, prata och knyta skosnören alldeles själv! Vilket begåvat barn!
Individualiseringen kräver att vi ska växa upp, leva och dö själva. Migrationsverket splittrar en familj och skickar en farsa till Serbien och morsa till Ryssland utan att blinka – barnen får hamna där de hamnar – de är ju egna individer i alla fall och det är inte så noga med mamma eller pappa. 94 –åriga paret splittras inför döden, för reglerna är sådana att vi prövar bara individer så kommunen låter bara Gunnar få plats på äldrevården, men inte Ida. Kan man gå, prata och knyta skosnören själv är man ju jätteduktig och behöver då inte någon hjälp. Trots att den man bott ihop med över 50 år slits ifrån en. Men det viktigaste är ju att ha ihop det med någon – utan vara duktig själv.
Men forskare lurar sig själva när de hävdar att Sverige är ett individualiserat samhälle. Det finns nämligen en sfär där alla svenskar har sin närmaste familj och det äktenskap som de är lojala mot. Alla som jobbar inom den offentliga sektorn vet att det är samhället – som ska uppfostra våra barn istället för oss – som också vi blir gifta med. Låt mig förklara. Jag har jobbat inom landsting, inom kommun, och nu inom staten. Jag har även jobbat inom det offentliga i Finland och i Bryssel så jag har lite och jämföra med. Vad är det man får göra när man jobbar för det offentliga i Sverige? Jo, man får bli en del av en familj, ett team, en avdelning för att klara sig på jobbet. Man får sitta på utvecklingssamtal där chefen frågar ingående frågor om ens privata liv. Hur går det där hemma just nu, vad upplever du som det mest stressande i det privata?
- Det ska du skita i.
Nej, så svarar vi inte på en fråga som skulle överallt i världen betraktas som en djup kränkning av ens privatliv. Nix. Vi berättar vitt och brett om barn som skolkar, makar som är utbrända. För det är ju chefen som frågar, vår empatiska jobbpartner som sitter med oss på rasterna och låtsas vara intresserad. Och vem av oss har inte suttit i dessa evinnerligt trista möten där någon läser innantill ett papper som alla borde ha läst innan – som om vi var icke läskunniga – men vi ställer upp och finner oss i detta trots att jobbet hopar sig för var sekund som går när vi slösar bort tid på denna menlös palaver. Och att inte ens tala om lärarlag, team, projektmöten, verksamhetsplanering, verksamhetsutveckling, inspirationsmöten, kick-offs och personalmöten. Mellan alla dessa möten sitter vi sedan på gemensamma fikaraster och delar med oss vårt innersta liv med folk som råkar vara anställda på samma ställe. Den som inte visar sig på fikarasten är dömd i all evighet.
Jag har listat ut att det är helt enkelt så att vår trista och tråkiga partner som vi slipper i det individuella privata livet är egentligen chefen, jobbet och arbetskamraterna. Vi står ut med trasiga kopieringsapparater, tråkiga möten, trilskande datorer och för små tangenter på jobbmobilen eftersom de är en del av vår gemenskap som vi ska aldrig svika eller lämna. Vi ska vara tacksamma för att vi har ett jobb, att vi har blivit utvalda. Även om vi kränks ibland är det bara gilla läget och bita ihop. Det finns tusen killar och tjejer som skulle vilja byta plats med oss som har ett jobb i dagens Sverige. Så det är på jobbet vi svär evig trohet och står ut med partners irriterande vanor. För vi ska väl vara tacksamma för att vi har fått bli en i gemenskapen – en som alla andra?
- Ja, jag tager dig kära jobb som min för resten av mitt liv och jag svär att jag är dig trogen och jag ska hedra min grupp i nöd och lust och aldrig sätta mig själv före någon annan i teamet. Jag vill bli som alla andra och sitta på gemensamma möten, fikaraster och delta i verksamhetsutvecklingen, bara jag får vara med. Amen. Men den stora gåtan är hur alla de hundratusentals svenska barnen som uppfostras till individualism och kritiskt tänkande sedan landar i dessa jobbteam och projektlag och smälter ihop till en gegga av gemensam vilja och mesiga team som söker konsensus och förankring före resultat och egen profil.
Jag är trogen dig - jobbet - tills utbränning skiljer oss.
Individualiseringen kräver att vi ska växa upp, leva och dö själva. Migrationsverket splittrar en familj och skickar en farsa till Serbien och morsa till Ryssland utan att blinka – barnen får hamna där de hamnar – de är ju egna individer i alla fall och det är inte så noga med mamma eller pappa. 94 –åriga paret splittras inför döden, för reglerna är sådana att vi prövar bara individer så kommunen låter bara Gunnar få plats på äldrevården, men inte Ida. Kan man gå, prata och knyta skosnören själv är man ju jätteduktig och behöver då inte någon hjälp. Trots att den man bott ihop med över 50 år slits ifrån en. Men det viktigaste är ju att ha ihop det med någon – utan vara duktig själv.
Men forskare lurar sig själva när de hävdar att Sverige är ett individualiserat samhälle. Det finns nämligen en sfär där alla svenskar har sin närmaste familj och det äktenskap som de är lojala mot. Alla som jobbar inom den offentliga sektorn vet att det är samhället – som ska uppfostra våra barn istället för oss – som också vi blir gifta med. Låt mig förklara. Jag har jobbat inom landsting, inom kommun, och nu inom staten. Jag har även jobbat inom det offentliga i Finland och i Bryssel så jag har lite och jämföra med. Vad är det man får göra när man jobbar för det offentliga i Sverige? Jo, man får bli en del av en familj, ett team, en avdelning för att klara sig på jobbet. Man får sitta på utvecklingssamtal där chefen frågar ingående frågor om ens privata liv. Hur går det där hemma just nu, vad upplever du som det mest stressande i det privata?
- Det ska du skita i.
Nej, så svarar vi inte på en fråga som skulle överallt i världen betraktas som en djup kränkning av ens privatliv. Nix. Vi berättar vitt och brett om barn som skolkar, makar som är utbrända. För det är ju chefen som frågar, vår empatiska jobbpartner som sitter med oss på rasterna och låtsas vara intresserad. Och vem av oss har inte suttit i dessa evinnerligt trista möten där någon läser innantill ett papper som alla borde ha läst innan – som om vi var icke läskunniga – men vi ställer upp och finner oss i detta trots att jobbet hopar sig för var sekund som går när vi slösar bort tid på denna menlös palaver. Och att inte ens tala om lärarlag, team, projektmöten, verksamhetsplanering, verksamhetsutveckling, inspirationsmöten, kick-offs och personalmöten. Mellan alla dessa möten sitter vi sedan på gemensamma fikaraster och delar med oss vårt innersta liv med folk som råkar vara anställda på samma ställe. Den som inte visar sig på fikarasten är dömd i all evighet.
Jag har listat ut att det är helt enkelt så att vår trista och tråkiga partner som vi slipper i det individuella privata livet är egentligen chefen, jobbet och arbetskamraterna. Vi står ut med trasiga kopieringsapparater, tråkiga möten, trilskande datorer och för små tangenter på jobbmobilen eftersom de är en del av vår gemenskap som vi ska aldrig svika eller lämna. Vi ska vara tacksamma för att vi har ett jobb, att vi har blivit utvalda. Även om vi kränks ibland är det bara gilla läget och bita ihop. Det finns tusen killar och tjejer som skulle vilja byta plats med oss som har ett jobb i dagens Sverige. Så det är på jobbet vi svär evig trohet och står ut med partners irriterande vanor. För vi ska väl vara tacksamma för att vi har fått bli en i gemenskapen – en som alla andra?
- Ja, jag tager dig kära jobb som min för resten av mitt liv och jag svär att jag är dig trogen och jag ska hedra min grupp i nöd och lust och aldrig sätta mig själv före någon annan i teamet. Jag vill bli som alla andra och sitta på gemensamma möten, fikaraster och delta i verksamhetsutvecklingen, bara jag får vara med. Amen. Men den stora gåtan är hur alla de hundratusentals svenska barnen som uppfostras till individualism och kritiskt tänkande sedan landar i dessa jobbteam och projektlag och smälter ihop till en gegga av gemensam vilja och mesiga team som söker konsensus och förankring före resultat och egen profil.
Jag är trogen dig - jobbet - tills utbränning skiljer oss.
torsdag 29 maj 2008
Jag är en omslagsflicka!
Sveriges största finska tidning gjorde ett reportage om mig och mitt arbete samt om bokprojektet förra veckan. De ringde. Och idag har tidningen kommit ut. Jag har inte läst storyn ännu men jag blev lite shockad när jag såg att jag är i omslaget. Tänk om man kunde le lite...
Security eller security...
Idag hade jag ett möte i Stockholm mellan 10.00 och 12.00. Så jag hade bokat flyg Sturup - Bromma/Stockholm. Det var rätt mycket folk som skulle flyga men Malmöaviation är smidig: reser man med bara handbagage kan man checka in vid maskiner eller t o m mobilen och visar sedan bara boarding card - inget ID. Så även idag. Stockholm var sedan proppfull med bilar, poliser, omdirigerade köer och avstängda gator. Irakkonferensens konsekvenser. Hem med planet 13.15. Jättekö på Bromma till säkerhet - säkert för många av elitpolitiker har väl flygit privatjettar till Bromma. Men inget ID fortfarande. T o r Malmö - Stockholm utan att identifiering. Alls.
Men höjden kom när vårt 13.15 plan blev försenad en halvtimme. När vi var redan färdigt boardade och skulle starta kom flygvärdinnorna in och ropade: "Är det någon här som tror sig sitta i ett plan till Visby?"
Och det var det. En man klev upp och rusade ut. Men innan man fick ut hans bagage också tog det en lång tid...
Gåtan är dock hur man kan just idag flyga utan att visa ID och dessutom ta sig in i fel plan - på Bromma...när "säkerhetspådraget" är störst någonsin i stan...
Men höjden kom när vårt 13.15 plan blev försenad en halvtimme. När vi var redan färdigt boardade och skulle starta kom flygvärdinnorna in och ropade: "Är det någon här som tror sig sitta i ett plan till Visby?"
Och det var det. En man klev upp och rusade ut. Men innan man fick ut hans bagage också tog det en lång tid...
Gåtan är dock hur man kan just idag flyga utan att visa ID och dessutom ta sig in i fel plan - på Bromma...när "säkerhetspådraget" är störst någonsin i stan...
onsdag 28 maj 2008
Statsminister Vanhanens e-post klusterbombades
Finland har hårdnackat satt sig emot att avskaffa klusterbomberna i världen på grund av östgränsen och försvaret mot Sovjet. Men dessa hemska bomber gör så mycket ont i världen att det kan inte vara det enda sättet att försvara en gräns. Det tyckte också alla de tiotusentals e-posthuliganerna som e-postade 50 000 e-post i minuten till Vanhanens e-postadresser och blockerade statsministerns e-post igår inför den internationella konferensen om att avskaffa den här bomben. Konferensen hölls i Dublin.
Vad är problemet?
Vi förstår att någon har tagit avvisningsbeslutet. Men frågan är - hur kan man besluta avvisa pappan i ett land och mamman med tre (statslösa) barn i ett annat - och splittra en familj? Det kan inte vara i enlighet med FN:s deklaration och Barnkonventionen. Hur är det möjligt att man tar ett sånt beslut? Så Migrationsverkets förklaring om att avvisa pappan så att barnen bryter ihop och ambulans kallas (för våra skattemedel!) ska bara vara att utvisningen sker enligt beslut. Det är en jävulsk motivering att först ta ett beslut och sedan bara rycka på armarna och säga att "vi följer bara beslut" - när det är samma myndighet som tar beslutet och sedan ser till att det verkställs. Bättre förklaring än så behövs. Om Transportstyrelsen kommer till som en ny myndighet för att EU inte anser att man ska ha besluten och kontrollen och verkställigheten under samma tak så är det dags att ta en titt på våra invandringssystem.
Vad är problemet, Migrationsverket? Det finns plats i detta land. Varför knäcker ni små barn för livet? Det är inte lagligt enligt de bindande avtal Sverige skrivit på. Jag blir så upprörd att jag mår illa.
Vad är problemet, Migrationsverket? Det finns plats i detta land. Varför knäcker ni små barn för livet? Det är inte lagligt enligt de bindande avtal Sverige skrivit på. Jag blir så upprörd att jag mår illa.
SVT:s morgonsoffa rena PlayRapport
Morgonsoffan på SVT är en parodi av morgonnyhetsprogram. En bra sådan. Och den medverkar till att man ser morgonstudion med nya ögon numera - det är nöje. Nu har SVT lanserat sin nya webb-tv nyhetssändning och döpt det till PlayRapport. Låtsas-Rapport? Känslan av att nyheter är allt annat än viktig samhällsinformation som ger oss det vi behöver tilltar.
Bensin 13 kr liter men kilometerersättning samma som på dinosauriernas tid
Det slog mig att så länge jag har kört bil har jag fått alltid räkna av samma bilersättning om jag använt egen bil i tjänst eller för att dra av skatt. 18 kr milen. Jag tror att bensinpriset har fördubblats under tiden...när ska bilersättningen öka för dem som faktiskt använder bilen i tjänst. Nu gör jag inte lyckligtvis det längre - men det är många andra som gör det.
Dubbad till riddare!
Idag har vi blivit adlade. Sjuåringen har blivit dubbad till riddare med riddarnamnet Scotnight. Det är hans skola som har jobbat med medeltidstemat hela våren och ikväll var det en stor uppvisning av gycklare, sång och dansare, och fest till föräldrar och sedan en dubbning. Det är en del av värdegrundsarbete på skolan. Helt rätt!
tisdag 27 maj 2008
Prioriteringar
Igår har en föreståndare för en dagis i Stockholm blivit dömd för fem år i fängelse för att ha förskingrat pengar från förskolan (som dock fungerat hela tiden ok för annars hade kommunen väl lagt sig i verksamheten).
Hur många som får fem år i fängelse för mord eller dråp i Sverige? Man baxnar över lagarna - eller tillämpningen av dem. Att tjuva från det allmänna är alltså mycket allvarligare än att döda medborgare.
Hur många som får fem år i fängelse för mord eller dråp i Sverige? Man baxnar över lagarna - eller tillämpningen av dem. Att tjuva från det allmänna är alltså mycket allvarligare än att döda medborgare.
måndag 26 maj 2008
Irland och Nordirland - nya favoriter
Vänstertrafik till Belfast - jag är omåttligt stolt över att jag körde på Irland; Belfast en ny turiststad och förstås finska varor till salu...; västkustens surfingmekka och sedan B&B i Sligo; ridning på Atlantkusten - galopp med vinden i håret och saltvattnet stänkandes; genom rhodorendronängar till bergen. Now that´s a crack som irländare skulle säga - och då menar man inte droger. Avslut i Dublin at hte Temple Bar så klart. Rekommenderas men ta med många kreditkort - dyrt som sjutton!
fredag 23 maj 2008
bloggen stängd t o m 27 maj
jag reser till irland idag. mobilbloggar nu på tåget till flyget men kan inte lova mer.
onsdag 21 maj 2008
Sjuåringen vill flytta
Sjuåringen anser att han kan inte bo kvar hos oss. Helst flyttar han till några vänner som bor här nära och ska sedan kunna hälsa på oss ibland. Enligt honom är en riktig familj så här (i denna ordning):
katter och hundar
stora syster och store bror
mamma och pappa
lillasyster och lillebror.
Vi saknar lillasyster och lillebror samt katter och en snäll hund. Jag förstår honom.
katter och hundar
stora syster och store bror
mamma och pappa
lillasyster och lillebror.
Vi saknar lillasyster och lillebror samt katter och en snäll hund. Jag förstår honom.
tisdag 20 maj 2008
2 minuter kvar att rösta på Schlagerfestivalens första startfält
Bosnien är häftig. Förra året gissade jag Serbien. (På bloggen Helsinki-Stockholm som jag sedan lade ned) och nu tycker jag att Bosnien har något. San Marino också, och Belgien samt Irland är klart underhållande. Greklands skakande kroppsdelar och Britneykopia är lite överreklamerade och Rysslands Dima är själlös med sin amerikanska touch och arrangemang. Var är det slaviska? Finnar har ingen låt men bra sound och mycket cred för att de sjunger på finska. Det är nationellt självförtroende, det. Norge är bra - Armenien är lallallvänlig och Luuk är tragisk som kommentator. Om han åtminstone skulle läsa på och kunde något om länderna / låtarna / Europa / länderna...
Ute: den ironiska generationen och Luuk med dem
Inne: Amanda Jensen och alla andra ungdomar som inte är ironiska utan gör saker på fullt allvar och står för det - the Y generation!
Ute: den ironiska generationen och Luuk med dem
Inne: Amanda Jensen och alla andra ungdomar som inte är ironiska utan gör saker på fullt allvar och står för det - the Y generation!
Bakken i helgen
I lördags besökte vi Nordens äldsta nöjespark Durhavsbakken ("Bakken") utanför Köpenhamn och det var en höjdare. Och där får även korta sjuåringar åka med på allt - om vuxna är med. Till och med den stora berg- och dalbanan!
SAS suger
Att jag aldrig lär mig. Det är jämt problem med SAS och särskilt på Arlanda. Varför kan jag inte komma ihåg det?! Det är Malmöaviation, Sterling och de andra som gäller - flyger i tid, billigt och bra, och vissa har även servering. 
Nu sitter jag och väntar på att mitt plan ska gå 08.05. Jag var bokad på 06.45 men av någon anledning var det inställt. "Nåt tekniskt" - fick jag svaret när jag frågade. Men hör och häpna - även planet till Göteborg var inställt samtidigt! Var det "nåt tekniskt" där också? Eller bara en organisation på väg att kollapsa?
Jag hade hunnit till 06.05 planet - där det fanns plats - men "nix, du har bagage" blev svaret. Man kunde inte anstränga sig lite för att få in folk - som är bokade via resebyrå och flyger i tjänst. Så SLÖTT. Nu måste jag komma ihåg när jag flyger igen att välja rätt flygbolag / flygplats. Så det inte blir "nåt tekniskt" som strular för viktiga jobbmöten.
söndag 18 maj 2008
mobilblogg från bålsta
jag är i bålsta. kallt. 4 grader imorse. men trågården våxer son bara den. maskrosor. överallt. sonen fyller 19 idag. jag gav en fin rakvatten. farsan sin gav en rakapparat. sonen år alltså en man ! svårt att blogga från mobilen.
torsdag 15 maj 2008
Killar som bloggar om sociala medier
Det verkar som de som mest intresserar sig för bloggar och sociala medier är alltid killar sådär 17 år yngre än mig. Var är alla tanter som har åsiker om sociala medier?
Här finns en blogg som i för sig verkar bra, men åter igen en grabb runt 30 - och snaggat till förbannelse. Finns inga flätade unta tjejer eller tanter med krull som har åsikter som dig och mig - och Google - på nätet.
Hatten av för Expressen som börjat hålla goocklerierna under uppsiikt:
här
här och
här.
Otroligt coolt att spana in Googles Sverigechef på deras egen bildsök och sätta dit henne!
Här finns en blogg som i för sig verkar bra, men åter igen en grabb runt 30 - och snaggat till förbannelse. Finns inga flätade unta tjejer eller tanter med krull som har åsikter som dig och mig - och Google - på nätet.
Hatten av för Expressen som börjat hålla goocklerierna under uppsiikt:
här
här och
här.
Otroligt coolt att spana in Googles Sverigechef på deras egen bildsök och sätta dit henne!
Tåget var liksom inte alternativet
Jag tog mitt ansvar och istället för bil tog jag tåget till Göteborg idag. Tuff tuff med Öresundståget som avgick 06.22. Det skulle ta tre timmar för på vissa ställen kör tåget typ 30 km i timmen. Men det är ju miljövänligt. Jobbet bokade biljetten t o r samma dag, och jag ville ha första klass för att kunna ha internet, tidningar och kaffeserveringen, som annars funkar dåligt på Öresundstågen.
Vad fick jag:
- ingen internet - men konduktören skrev på biljetten att "Vi har inte internet på Öresundstågen" för att jag ska kunna lägga typ åtta arbetstimmar med SJ för att få tillbaka pengarna. Varför i h-e säljer man då internet (jag har en separat biljett med kod och t o m moms tar man för internet på tåget!)? Inom aktiemarknaden åker man i fängelse om man säljer något man inte har. Tänk på det, SJ!
- Inget kaffe - det kom upp en kaffevagn till tåget klockan 08.00 och den kom inte till första klassen förrän 08.45 d v s en halvtimme innan vi var framme. Och då var alla frallar slut! Annars ska ju kaffe ingå i priset.
- Hemvägen: andra klassen - en hel skolklass på 12 år i samma vagn - på väg hem från Liseberg. Fel i bokningen, jag fick ingen plats i första klass trots biljetten och priset.
Så tyvärr, det blir bil framöver till Götet.
Vad fick jag:
- ingen internet - men konduktören skrev på biljetten att "Vi har inte internet på Öresundstågen" för att jag ska kunna lägga typ åtta arbetstimmar med SJ för att få tillbaka pengarna. Varför i h-e säljer man då internet (jag har en separat biljett med kod och t o m moms tar man för internet på tåget!)? Inom aktiemarknaden åker man i fängelse om man säljer något man inte har. Tänk på det, SJ!
- Inget kaffe - det kom upp en kaffevagn till tåget klockan 08.00 och den kom inte till första klassen förrän 08.45 d v s en halvtimme innan vi var framme. Och då var alla frallar slut! Annars ska ju kaffe ingå i priset.
- Hemvägen: andra klassen - en hel skolklass på 12 år i samma vagn - på väg hem från Liseberg. Fel i bokningen, jag fick ingen plats i första klass trots biljetten och priset.
Så tyvärr, det blir bil framöver till Götet.
onsdag 14 maj 2008
AARRGGHH !! CCCCCCCarna MUCCAR MEE MEEJ
Så låter det när sjuåringen ska göra sin läxa och öva c-bokstaven. Ni vet - skriva små och stora c-bokstäver på en linje. Han har en kamp, en fajt, en brottningsmatch med sin skrivbok. MAMMAAA, CCCarna MUCKAR MED MIG!!
Tråkiga bloggar
Jag tror jag slutar läsa Linda Skugges blogg. Den är inte lika rolig och vass som innan. Jag tror att hon måste hålla igen och bli lagom - mainstream - på grund av att hennes blogg ligger hos Amelia och nu ska hon ju skriva krönikor på SVD också. Det är förlåtet - man vill ju ha jobb och månadslön - men det är tråkigt för oss läsare.
Jag slutar även läsa PM och Leo (och Karin) - ex Expressengrabbarna - för deras blogg är så intern. Den är liksom inte allmängiltig utan det är deras lilla medieankdamm på Söder. Gäsp. Och ska man skapa konflikt (enligt bra dramaturgi som ger läsare) då kan man inte vara lagom. Det blir bara gnäll. Schulmans kan vara hur mycket som helt Stureplangruppens produkter men de kan skapa konflikter som folk vill läsa om.
Och slutligen slutar jag läsa Merit Wager - det är så mycket migrationsverket hela tiden att det blir tjatigt.
Har någon tips om roliga och breda bloggar som man kan läsa?
Jag slutar även läsa PM och Leo (och Karin) - ex Expressengrabbarna - för deras blogg är så intern. Den är liksom inte allmängiltig utan det är deras lilla medieankdamm på Söder. Gäsp. Och ska man skapa konflikt (enligt bra dramaturgi som ger läsare) då kan man inte vara lagom. Det blir bara gnäll. Schulmans kan vara hur mycket som helt Stureplangruppens produkter men de kan skapa konflikter som folk vill läsa om.
Och slutligen slutar jag läsa Merit Wager - det är så mycket migrationsverket hela tiden att det blir tjatigt.
Har någon tips om roliga och breda bloggar som man kan läsa?
Soliga och svettiga Skåne
Det är soligt och somrigt i Skåne. Och svettigt på jobbet. Nya chefer, massor av möten, resor, övertid...och samtidigt fixar jag med fjärrkontroll sonens studenfest...som sagt - mycket just nu. Men jag återkommer när jag har tid.
måndag 12 maj 2008
Slaktade grisar går i Skåne
Kolla så knasigt det kan bli ibland på webben. Det värmer mig att Sydsvenskan också gör kullebyttor...här heter rubriken "Slaktade grisar gick i diket"...
söndag 11 maj 2008
Ali är finansierad av våra skattepengar
FOTON: JPA
Detta är Ali (den svarta labradoren). Hon är tre år och en ledarhund. Det innebär en stenhård utbildning under tre år innan hunden matchas med sin blinde husse eller matte. Det är vi - du och jag som skattebetalare - som finansierar Alis utbildning och liv. Det tycker jag är bra. Vi har haft Ali och Alis husse hemma på besök. Hussen är en stilig man i 40 -års ålder. Han har fru, två barn, gård och företag. Frun har haft företag. En dag drygt 18 månader sedan upptäcktes en hjärntumör i hans huvud. Operationen gick inte som den skulle och en synnerv skadades totalt. Mannen överlevde men blev helt blind. Livet blir helt annorlunda efter något sådant händer. Att inte se sina barn växa upp, att inte kunna gå, äta eller ens sätta sig på stolen utan att andra hjälper till. Att snubbla, att gå vilse, att bli rädd. Men också att leva i nuet - vara tacksam för livet och de nära och kära. Idag fick Ali bada i havet och hon njöt av friheten. Det är fantastiskt med ledarhundar. Glöm inte att de får gå överallt! Här har Ali blivit kompis med döva vovven Schneeweissen.
Lomma beach - jag badade!
Nu har jag badat för första gången i det fria! I havet faktiskt. Det var inte så kallt. Men jag måste utan tvekan leverera en jättekänga till Lomma kommun: VAR ÄR SOPTUNNORNA?! Det finns ju ingenstans att lägga sopor längs stranden eller på parkeringar, och det ligger således skräp överallt, flaskor, blöjor, allt - folk har lagt skiten i plastpåsar men fåglarna hackar ju sönder dem. Och förmodligen dör många fåglar när de äter godispapper och annat.
FOTON: JPA
FOTON: JPA
lördag 10 maj 2008
Ondskan är obegriplig och är svenska liv värda så mycket mindre än utländska?
Jag fattar att lagen säger att om man är sjuk ska man inte dömas. (Även om jag kan helt filosofiskt inte fatta varför - brott är brott och fattar man t ex efteråt vad man har gjort kan man ju möta dessa känslor). Sedan säger lagen att Rödeby-pappan har varit sjuk när han sköt en pojke till döds och skadade en.
Men alla som mördar är väl sjuka just under mordögonblicket i den bemärkelsen att man är inte vid sina normala sinnen och känner saker som man inte känner annars? Vi har inbyggt i oss stopp att skada oss själva eller andra. Neurologiskt har detta lösts av naturen/Gud genom att vi har ont. Det är inte ok för arten att skada sig själv eller andra individer och när man blir skadad får man ont - det är tecken på att ta bort handen från den heta spisen. Så om man skadar sig själv eller mördar någon annan är det utan tvekan inte en helt frisk handling. Eller en ond handling om vi vill så - såsom Göran Skytte skriver idag på SVD. Jag håller med honom och har länge efterlyst snack både om ondskan och djävulen. Det är väl intressant by the way att ond och ondska är samma ord i svenskan - att ha ont!
Så vad vi har här är en enig juristkår som anser att vi har bra lagar i samhället. Men lagarna är inte självändamål utan ska hjälpa ett samhälle att organisera sig. När det gäller Sveriges mordlagar funkar det illa; folk frikänns, det laboreras med sjukdomsbegrepp utan någon som helst logik och slutligen preskriberas morden som inte är lösta på 25 år som är en jättekort tid. Och vi är landet med ofantligt många handvapen bland privatpersoner. Med utländska ögon är det utan tvekan så att man söker sig till Sverige för att mörda någon - det händer ju inget i fall man skulle bli dömd. Jämför den svenska kvinnan i Kalifornien som var med när hennes pojkvän dödade en polis. Hon har väl suttit inne nu 30 år och är dömd på livstid. För att hon var med.
Man kan faktiskt se detta så att svenska liv är värda bara en bråkdel jämfört med liv utomlands om man ska bedöma utifrån hur man dömer dem som tar andras liv. Och man ser heller inte de enskilda privata liven som de är - i Engla -begravning dillas det om "alla andra" och hur man inte kan ha "privata sorg" i tv (när allt det andra privata går bra, från förlossningar till sex) och hur detta skulle öppna för "andra" att få tv till "sina begravningar". Sluta uppfostra och demokratisera och jämställhetsintegrera för en stund och ta bara in Englas minne. Det är helt ok att visa begravningen på tv. Jag tror för min del att det är nog bara det kristna som stör kritikerna mer än att det är Engla. Ponera att detta skulle varit buddistisk eller muslimsk begravning - integrationsjubel hade inte tagit slut på kultursidorna!
Så precis som Skytte visar handlar det hela om kristendomen - vi försöker att ha ett gott samhälle utan Gud.
Men alla som mördar är väl sjuka just under mordögonblicket i den bemärkelsen att man är inte vid sina normala sinnen och känner saker som man inte känner annars? Vi har inbyggt i oss stopp att skada oss själva eller andra. Neurologiskt har detta lösts av naturen/Gud genom att vi har ont. Det är inte ok för arten att skada sig själv eller andra individer och när man blir skadad får man ont - det är tecken på att ta bort handen från den heta spisen. Så om man skadar sig själv eller mördar någon annan är det utan tvekan inte en helt frisk handling. Eller en ond handling om vi vill så - såsom Göran Skytte skriver idag på SVD. Jag håller med honom och har länge efterlyst snack både om ondskan och djävulen. Det är väl intressant by the way att ond och ondska är samma ord i svenskan - att ha ont!
Så vad vi har här är en enig juristkår som anser att vi har bra lagar i samhället. Men lagarna är inte självändamål utan ska hjälpa ett samhälle att organisera sig. När det gäller Sveriges mordlagar funkar det illa; folk frikänns, det laboreras med sjukdomsbegrepp utan någon som helst logik och slutligen preskriberas morden som inte är lösta på 25 år som är en jättekort tid. Och vi är landet med ofantligt många handvapen bland privatpersoner. Med utländska ögon är det utan tvekan så att man söker sig till Sverige för att mörda någon - det händer ju inget i fall man skulle bli dömd. Jämför den svenska kvinnan i Kalifornien som var med när hennes pojkvän dödade en polis. Hon har väl suttit inne nu 30 år och är dömd på livstid. För att hon var med.
Man kan faktiskt se detta så att svenska liv är värda bara en bråkdel jämfört med liv utomlands om man ska bedöma utifrån hur man dömer dem som tar andras liv. Och man ser heller inte de enskilda privata liven som de är - i Engla -begravning dillas det om "alla andra" och hur man inte kan ha "privata sorg" i tv (när allt det andra privata går bra, från förlossningar till sex) och hur detta skulle öppna för "andra" att få tv till "sina begravningar". Sluta uppfostra och demokratisera och jämställhetsintegrera för en stund och ta bara in Englas minne. Det är helt ok att visa begravningen på tv. Jag tror för min del att det är nog bara det kristna som stör kritikerna mer än att det är Engla. Ponera att detta skulle varit buddistisk eller muslimsk begravning - integrationsjubel hade inte tagit slut på kultursidorna!
Så precis som Skytte visar handlar det hela om kristendomen - vi försöker att ha ett gott samhälle utan Gud.
Lomma beach - here we come
Idag ska jag göra det som på finska heter: heitän pois talviturkin! Alltså slänger ifrån mig vinterpälsen, vilket sker när man badar i fritt vatten för första gången under året. Sonen gjorde detta redan igår när förstaklassare gjorde en utflykt till Lomma.
Medievänsterns hyckleri om Englabegravningen i tv
Den ena journalisten efter en annan har upprörd bedömt tanken om att Englas begravning ska visas på tv. "Vad ska detta leda till?" frågar de sig. "Utan tvekan kommer detta öpnna upp för att de föräldrar som förlorat ett barn och visar sig media får tillgång till tv!" ojar de sig. Detta avslöjar flera saker om hur dessa människor fungerar:
- för det första kan de inte se Engla -fallet som ENGLAs fall utan de snurrar in sig i en demkrati och jämlikhetstänkande om "alla andra" - något som präglat svenskt samhälle nu länge; man kan inte kunnat behandla någon väl för dår "kränker man alla andra". Idag begravs inte "alla andra" utan lilla Engla som cyklade hem själv för första gången och kidnappades av en sjuk pedofiljävel som borde aldrig mer få vistas i frihet oavsett hur sjuk eller icke-sjuk han var vid brottstillfället
- det privata livet har tagit sig in i tv sedan tio år tillbaka i form av dokusåpa. SVT öppnade själv med Robinson och har sedan visat livets alla skeden på tv både i dokument, dokosåpor och på nyheter. På de andra kanalerna har man visat både bröllop, fylla och autentisk sex. Nu ska vi se en vanlig kristen begravning av Engla. När Göran Greide snackar i tv-rutan om "det privata som tar sig in i tv" hycklar han med stora mått: medievänstern säger ju inte vad det handlar om; att de är rädda för det kristna i tv - inte det privata. Utan tvekan fegt.
- för det första kan de inte se Engla -fallet som ENGLAs fall utan de snurrar in sig i en demkrati och jämlikhetstänkande om "alla andra" - något som präglat svenskt samhälle nu länge; man kan inte kunnat behandla någon väl för dår "kränker man alla andra". Idag begravs inte "alla andra" utan lilla Engla som cyklade hem själv för första gången och kidnappades av en sjuk pedofiljävel som borde aldrig mer få vistas i frihet oavsett hur sjuk eller icke-sjuk han var vid brottstillfället
- det privata livet har tagit sig in i tv sedan tio år tillbaka i form av dokusåpa. SVT öppnade själv med Robinson och har sedan visat livets alla skeden på tv både i dokument, dokosåpor och på nyheter. På de andra kanalerna har man visat både bröllop, fylla och autentisk sex. Nu ska vi se en vanlig kristen begravning av Engla. När Göran Greide snackar i tv-rutan om "det privata som tar sig in i tv" hycklar han med stora mått: medievänstern säger ju inte vad det handlar om; att de är rädda för det kristna i tv - inte det privata. Utan tvekan fegt.
fredag 9 maj 2008
Finlandssvenska kulturfonden rikare än Nobelfonden
Den mäktige Finlandssvenska kulturfonden som finansierar svenskspråkig kultur, press och annat i Finland fyller 100 år. Dess kapital är idag värt 1,4 miljarder euro d v s över tio miljarder kronor. Det är den stora skillnaden mellan svenskspråkig minoritet i Finland och finskspråkig i Sverige. Pengar. Makt.
Cynisk utrikespolitik stoppar hjälpen
FN kunde tvinga Burma att ta emot hjälp utan att det uppfattas som en illegal invasion enligt paragraf 7 på säkerhetsrådet. Men man vågar inte rösta om det ifall Kina och Ryssland röstar nej - det krävs konsensusbeslut. Därmed kan Burmas cyniska och arroganta regering strunta i sitt lidande folk och sno våra FN-hjälpsändningar som idag hänt. Hur svårt är det att plocka ned dessa Asiens Idi Amins och se till att vatten och ris kommer in NU till Burmas hemlösa som drabbades av cyklonen och tsunamin. Burma fick en stormvarning också men tror ni att regeringen förmedlade det till folken? Nu är det dags att sända FREE RADION RANGOON, hacka sig på nätet och ta över tv i Burma och helt enkelt plocka bort tyrannerna. Jag blir så arg när jag hör att de vägrar släppa in hjälp.
torsdag 8 maj 2008
Stora dagar
Idag är Israels självständighetsdag. Den är den femte dagen av ijar-månaden och blir därmed olika varje år. Så idag är den dagen år 2008. Nu är det 60 år sedan staten Israel utropades. När jag var ung läste jag alla Exodus -böckerna om Europas judar som reste till det lovade landet från ruinerna av krigets Europa. Helt fantastiska böcker. Men då kunde jag inget om Palestina - idag kan jag mer. Det är oerhört tragiskt med hur man tog landet från Storbritannien utan att fråga palestinier, hur man jagade dem från sina hem till läger som finns än idag. Tänk bara hur kareler jagades från sina hem under kriget i Finland - skulle de bo än idag i flyktingläger? Det är makabert. Imorgon är det EU-dagen - 58 sedan som Schuman lade sitt förslag för enad Europa, den också ett resultat av strävan för fred efter det brutala andra världskriget.
tisdag 6 maj 2008
Borde inte offrets ålder diktera domen?
Domarna i Riccardo-målet sänktes idag i Hovrätten från tre år sluten ungdomsvård till ett år på grund av att pojkarna var 16 år när de sparkade ihjäl Riccardo. Advokat Silbersky sade på tv att "ett år är en mycket lång tid i en ungdoms liv" vilket lät som ett hån. Men det är så - en som är 16 år ska få 75 % "rabatt" på domen. (75% är inte "rabatt" utan dumpning).
Jag undrar om man inte borde vända på resonemanget och se till offrets ålder. Ju yngre offer desto längre tid man inte får leva (vi kan räkna från genomsnittsålder) - och det är väl sisådär 82 år i Sverige. Så Riccardo dog 66 år innan hans tid var inne statistiskt. Ta 25 % av det för dessa "ungdomsbrottslingar" så hamnar vi på 14 år.
Och för att det inte ska vara "fritt fram" att sparka ihjäl folk som är över 82 bör det finnas en grundtröskel t ex på fyra år alltid. Genom att börja räkna så här måste vi börja värdera livet som förlorats - för i Riccardos fall känns ett år som ett utbytesstudentår - och killarna är ute igen. Var inte Riccardos liv värt mer? Hur känns detta för hans mamma? Jag får ont i magen när jag tänker hur hon känner sig: först förlora sin son under fruktansvärd våld och sedan ett hån av samhället förmedlad av advokater i tv-rutan..."det är en lång tid för en ungdom att sitta inne ett år..."
Det är en evighet för en mamma att aldrig mer se sitt barn - varje minut, varje timme, varje dag, varje år...och samhället säger att hennes barn var inte värt något...det är hon som fått en livstids känns det som. Jag baxnar.
Jag undrar om man inte borde vända på resonemanget och se till offrets ålder. Ju yngre offer desto längre tid man inte får leva (vi kan räkna från genomsnittsålder) - och det är väl sisådär 82 år i Sverige. Så Riccardo dog 66 år innan hans tid var inne statistiskt. Ta 25 % av det för dessa "ungdomsbrottslingar" så hamnar vi på 14 år.
Och för att det inte ska vara "fritt fram" att sparka ihjäl folk som är över 82 bör det finnas en grundtröskel t ex på fyra år alltid. Genom att börja räkna så här måste vi börja värdera livet som förlorats - för i Riccardos fall känns ett år som ett utbytesstudentår - och killarna är ute igen. Var inte Riccardos liv värt mer? Hur känns detta för hans mamma? Jag får ont i magen när jag tänker hur hon känner sig: först förlora sin son under fruktansvärd våld och sedan ett hån av samhället förmedlad av advokater i tv-rutan..."det är en lång tid för en ungdom att sitta inne ett år..."
Det är en evighet för en mamma att aldrig mer se sitt barn - varje minut, varje timme, varje dag, varje år...och samhället säger att hennes barn var inte värt något...det är hon som fått en livstids känns det som. Jag baxnar.
måndag 5 maj 2008
Carrot cake!
Tonite we got some of my Australian friend´s famous fabulous cheece cake as we spent some time with another good friend from Australia who is leaving Sweden tomorrow. She could make a fortune by selling this cake - it is so good (pumpkin seads is one of the secrets...). But she only makes it exclusively for friends and family...
Sekunder istället för familjen GÅRMAN
I Danmark har man inga män eller kvinnor i trafikljus - utan sekunder som tickar och visar hur länge man har innan det byts till rött/grön.
Deklarerare: N1 finns inte!
Det pågår drive-in tax rally i Malmö just nu när folk kan lämna deklarationerna från bilen. Det är lunch och jag har också lämnat in min deklaration. Men till alla som haft FA-skattesedel: N1 blanketten finns inte längre! Det heter NE numera. Och på deklarationen hänvisas bara till N-blanketterna men man måste tydligen också göra ett förenklat bokslut och skriva under den (BFNAR 2006:1).Det är inte så enkelt alla gånger när förenklingen blir en förändring...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)